På wikipedia står följande att läsa: "Den psykoanalytiska förklaringen till personlighetsklyvning är resultatet av att man försöker hantera trauman genom att bli någon helt annan när det behövs."

 

"Trauman" och "bli någon annan när det behövs", ja nu börjar vi närma oss svenska skidåkare, eller hur?

 

För det är skidåkaren - och så deras kroppar.

 

Märk väl nu, kroppen och personen verkar inte höra ihop. Nej, kroppen lever ett annat liv. En skön lirare som gör lite hur han eller hon vill och som dyker upp när det passar. Skidåkaren har inte mycket att säga till om utan får vackert gilla läget.

 

Ibland är kroppen bra. Ibland är kroppen dålig.

 

 

För ni har väl hört det här någon gång från någon snorig och besviken skidåkare:

 

- Jag var ruskigt laddad i dag men kroppen var seg.

 

Eller:

 

- Jag hade ingen kraft i kroppen.

 

Eller:

 

- Kroppen ville inte åka fort i dag.

 

 

Lärdom: vi ska alltså inte skylla på skidåkaren utan på deras kropp. Jävla kropp. Stackars skidåkaren som fick en så dålig kropp i dag.

 

Men det kanske inte är en så dum idé skidåkarna har kommit på. För visst vore det underbart att alltid ha någon att skylla på? Någon stackare som alltid fick ta smällen för våra tillkortakommanden?

 

 

Ponera att det blev för mycket bira en kväll. Och den där sista jägern halv tre var inte så jävla smart kanske. Då är det bara plocka fram den - kroppen - när du dagen efter måste stå till svars för dina handlingar. Som egentligen inte är dina handlingar.

 

 

- Hörru Anders, varför nitade du vakten?

 

- Allvarligt, jag ville inte. Men kroppen kändes rapp. Kroppen var så jäkla aggressiv, alltså.

 

- Men varför hoppade du upp på bardisken och blottade dig? Inför min morsa och hennes arbetskompisar?

 

- Jag ville ju självklart bara stå vid baren och softa men kroppen kändes pigg. Kroppen ville klä av sig.

 

- Låter som en jobbig kväll men du fick tröstgöka lite när du kom hem, va?

 

- Jag var ju grymt sugen men kroppen kändes seg. Den hade liksom ingen kraft och ville sova i stället.

 

- Fan va synd.

 

- Ja, men vad ska jag göra när det inte känns bra i kroppen?

 

- Nej, det såklart.

 

Så enkelt livet skulle bli.

 

 

Nej, hör ni, nu är klockan redan ett på eftermiddagen. Jag tror minsann det är dags att runda av för dagen.

 

Avdrag på lönen?

 

Nej, men allvarligt chefen. Jag vill jobba vidare men kroppen känns inte riktigt bra i dag. Kroppen vill stämpla ut.

 

Kroppen säger hejdå.