Luleå är en av åtta städer där Arab film fest arrangeraras. I år är majoriteten av filmerna som visas regisserade av kvinnor.

– Filmbranschen i stort är mansdominerad, och därför tycker vi att det är viktigt att lyfta kvinnliga regissörer, säger Casandra Roslund, producent för festivalen.

Arrangemanget har sina rötter i Malmö där festivalen blivit ett med staden, och något som de allra flesta känner till, förklarar hon. Även internationellt är den erkänd som västvärldens största filmfestival för arabisk film.

Artikelbild

| Från vänster: Chantale Hannouch, Suha Arraf, Sama Waham och Nisreen Faour

– Som Malmöbo är det något man känner till och som influerar vardagslivet. Vi når ut till en väldigt stor publik som vi öppnar upp arabisk film för. Men vi öppnar också upp för möten mellan människor, och det skulle jag säga är syftet med festivalen, att genom filmen få människor att mötas och skapa dialog. Och att visa filmer som normalt inte visas på biografer, säger hon.

Under samtalet berättar bland annat den palestinska skådespelaren Nishreen Faour om sina erfarenheter om att växa upp i Israel där hon menar att hennes kultur systematiskt blivit kväst.

– Framförallt mellan publiken hör man samtal, precis om sådant vi hört här idag. Många historier och historiska perspektiv möter inte oss i Sverige annars, och när de lyfts i sådana här sammanhang gör det att vi söker information, säger Casandra Roslund.

Sama Waham framhåller filmens kraft. Hon berättar att egyptiska filmen I Want a solution från 1975 fick sådant kraftigt genomslag att den bidrog till lagändringar i Egypten, om kvinnans rätt att skilja sig från sin man.

– Idag visar man den filmen på juristutbildningar, förklarar hon.

Seminariet behandlad ämnet om våld mot kvinnor i film. Snarare än fysiskt våld lyftes ett par andra exempel på hur det kan se ut. Regissören Suha Arraf menade att kvinnor ofta framställs som antingen ett heligt väsen eller som ett sexuellt objekt. Hon tar magdans som ett exempel.

– På film framställs det som en sexuell akt. Men för mig är magdans en konstform, och det vill jag visa på, säger hon.

Regissören Chantale Hannouch tog banker som exempel. I filmens värld domineras de av män, medan verkligheten ser annorlunda ut, menar hon.

– Det visade sig att väldigt många bankchefer faktiskt är kvinnor, säger hon.

Mouhamad Keblawi som grundade filmfestivalen menar att film är ett utmärkt sätt att få inblick i nya kulturer.

– Om jag eller du berättar om vår kultur kommer vi garanterat smycka den, men på film tar man med både det positiva och negativa. Filmskaparna har i första hand en arabisk publik, där kan de inte lämna ut något eller smycka ut sin kultur.