I dag ska barn- och utbildningsnämnden i Luleå fatta ett gigantiskt beslut. Ett förslag som bland annat innebär att tre mindre skolor ska läggas ner redan under detta år och tre nya storskolor ska byggas. Ungefär 900 elever berörs, och för vissa barn kan beslutet betyda fem mil enkel väg med skolbussen.

Årets tillväxtkommun Luleå står inför en strategisk och pedagogisk nöt att knäcka - att försöka säkra kvaliteten i framtidens skola och samtidigt övertyga vissa besvikna medborgare om att framtiden ser lika ljusblå ut som Facebookloggan på serverhallarna.

I onsdags stod jag på en scen på Kulturens hus inför 300-talet besökare under Norrbotten Media Week där det pratades om kreativitet som framtidens stål och de kreativa näringarna som framtidens gruvor och stålverk. Jag tänker att en bra grogrund för ändlös kreativitet borde vara lek, högt i tak, trygghet, och framför allt att bli sedd i sitt skapande.

Enligt skolledningens förslag, som man ska besluta om idag, ska det bli färre men större skolor och förskolor, för att underlätta rekrytering av pedagoger och höja kvaliteten på undervisningen.

Jag kanske är trög, men på vilket sätt underlättas rekryteringen av bra lärare till stora skolor med stora klasser? Vill alla kompetenta lärare verkligen jobba mitt i stan i stora klasser? Ja, kanske.

Men på vilket sätt höjs kvaliteten på undervisningen egentligen genom det nya förslaget? Om klasserna blir större, om du är sex år och måste åka fem mil enkel väg till skolan, då spelar det kanske ingen roll om undervisningen förbättras på pappret – om vissa elever ändå inte fixar larmet, eller de tröttsamma långa resorna?

I några av de nya skolorna som planeras ska det rymmas 450­–500 barn från 6–13 år. Det är stora skolor för små barn. Stora beslut för framtidens viktigaste spelare.

Jag förstår visst att det finns en budget att förhålla sig till. Jag förstår absolut att en skola med fem elever inte kan få samma stimulans och höjd på utbildningen som en skola med mångfald och synergieffekter. Jag inser visst att varenda byaskola runt om i landet inte kan leva i evighet om färre bosätter sig och verkar i byarna. Men vi ska inte tro att kvalitet bara består av lärarlegitimationer, närheten till Kulturens Hus, samordning eller nya fräscha lokaler. Kvalitet är också trygghet, stillhet, tillgång till tystnad och tid. Tid att bli lyssnad till och tid att leka efter skola och fritids.

Av en framgångsrik kommun som Luleå, Årets Tillväxt kommun i Sverige, förväntas att det ska finnas ett recept, ett slags blueprint, för hur de fina framgångarna ska säkras inför framtiden. Kanske ligger det också ett särskilt ansvar på en vinnare att hålla de minsta särskilt hårt i handen?

Och om nu kreativiteten är framtidens stål, om det är vår fantasi och lekfullhet som ska skapa nya Minecraftmiljardärer, låt oss börja med att satsa riktigt stora pengar på de små. En ren kapitalförsäkring skulle man kunna säga.

LI SKARIN

HETT:

Musik från Pajala, allt från Fredrik Hangasjärvis glödande dragspel till supercoola tjejduon The Magnettes, Sveriges framtida musikexport.

LJUMMET:

Melodifestivalen. Vad är det som är bra med den egentligen?

ISKALLT:

Barn och ungdomars utsatthet på nätet och i sociala medier. Sjuka vuxenpåhittade orealistiska appar, spel, och "lekar" som skapar oro, stress och ångest. Riktig ångest.