Egentligen heter han Charles-Ingvar, men precis som hjärnan bakom Jönssonligans brottslighet kallas han Sickan.
När konstnären Sven Teglund blev sjuk för tio år sedan bestämde han sig för att skaffa en katt som sällskap. Det råder ingen tvekan om vad som är en av dagens höjdpunkter för Sickan. Vid lunchtid signalerar han otåligt utanför köksfönstret att intervjun bör avbrytas asap.
Det har blivit en daglig rutin att gå ned till grillplatsen vid fjärden. Där hoppar Sickan upp på en parkbänk och spanar ut över vattnet.
– För en katt är det viktigt med upprepning. Jag är nog lagd åt det hållet också, inflikar den nyligen pensionerade socionomen.
Stadsdelen lär ha fått sitt namn från latinets portas som betyder hamn. Långt tillbaka fanns här enstaka jordbruk vid inloppet till Luleås dåvarande hamn i Gammelstad.
Den 30 september 1967 skriver Norrbottens-Kuriren att Luleå kommun köper 600 hektar mark på Storporsön. Affären är värd sex miljoner kronor. Inom en tioårsperiod utlovas ett nytt bostadsområde, fyra kilometer från centrum.
Under 1970-talets första hälft bygger HSB och Riksbyggen Porsön i fem etapper. Först ut är tvåvåningshusen på Porsöudden som följs av femvåningshusen på Lillön.
1988 flyttade familjen Teglund-Melin till Luleå. Som många andra från länets inland hamnade de på Porsön där det var lätt att få tag i lägenhet. När barnen växte upp blev det allt svårare att byta bostad.
– Jag har promenerat överallt på Porsön – längs cykelvägar, på berget, i skogen. Sickan brukar följa med till Sundets dagis. Antagligen börjar någon annans revir där.
Det var under sjukdomstidens promenader som han beslutade att dokumentera Porsön i sitt måleri.
– Jag har målat av vartenda hus på Porsön. Det är väl ingen Luleåbo som tycker att Porsön är vackert, men jag tycker nog att man kan få syn på något i mina bilder. Som konstnär vill jag gärna utmana och vända på begreppen. Porsön är på något sätt den sociala ingenjörskonstens höjdpunkt. Den är byggd på hederliga socialdemokratiska värderingar om jämställdhet och jämlikhet. Det märks bland annat i att var 500 meter ligger en förskola. Det krävdes en utbyggd barnomsorg för att få kvinnorna att gå ut i arbetslivet.
Porsön byggs i en tid med stark framtidstro. 1974 beslutar Sveriges riksdag att Norrbotten ska få ett nytt järnverk. Året efter tar arbetsmarknadsminister Anna-Greta Leijon det första spadtaget.
Framtidstron blir kortvarig. 1976 stoppas planerna på Stålverk 80. Uppvaknandet blir brutalt, minns det blivande kommunalrådet Karl Petersén.
– 1979 började jag arbeta på Porsön som förvaltare hos HSB. På den tiden var två av femvåningshusen på Lillön kallställda och tomma. Det fanns ingen som ville flytta dit. Det skulle dröja flera år innan bostadsmarknaden tog fart igen.
I skymundan har Luleås framtid redan flyttat in på Porsön. Medan kommunen utreder var högskolan ska placeras – i Robertsvik eller Skutviken – avgör statsrådet Sven Moberg frågan genom att peka med hela handen. Invigningen sker den första september 1971 före att Stålverk 80-planerna blivit kända.
Porsön präglas av ett distinkt 1970-talsutseende. Det handlar inte bara om färgval, arkitekturen är enhetligt funktionell. En hel del Plannjaplåt kommer till användning.
– Det är en intressant estetik. Det verkar som om arkitekterna mest har använt sin linjal. Det saknas all form av finess. Till och med byggnaderna är jämställda, inget tillåts sticka ut. Ta bara Porsöns kyrka. På andra håll signalerar Guds boning makt, men inte på Porsön. För mig liknar kyrkan en röd lada.
Stadsdelen är förknippad med Porsöandan. En vild strejk tvingade HSB att sänka hyrorna i slutet av 70-talet. Det streds också för att rädda kvar läkarstationen.
I dag står flera lokaler tomma i Porsö centrum. Hälsocentralens skylt plockades ned förra året.
Vid invigningen den 15 september 1975 fanns här en varuhall med kiosk, kvällsöppen förbutik, bibliotek, bokkafé, postkontor, barnstuga, fritidshem, vårdcentral, läkarstation, kyrka och grundskola.
– Folklig kamp lyckades i varje fall rädda biblioteket, men någon Porsöanda finns inte längre kvar, säger Sven Teglund.
Han är av åsikten att Porsön inte riktigt räknas till Luleå. Stadsdelen ligger för långt från centrum och saknar representanter inom både det politiska och kommunala toppskiftet.
Utanförskapet märks också i svarta rubriker. Det finns porsöbor som anser att deras stadsdel svartmålas i lokalpressen.
– Här finns alla samhällsklasser och alla socioekonomiska förhållanden. Det är inte konstigt att det i perioder uppstår gängproblematik. Det hände på 1990-talet och det hände igen för några år sedan, men jag har aldrig upplevt Porsön som en otrygg plats. Snarare tvärtom.
Fotnot: I artikelserien ingår På besök i Luleås första folkhem (november 2019), På besök hos en 60-årig skönhet (oktober 2018), På vandring längs Sveriges farligaste gata (mars 2019), På spaning efter medeltiden (juni 2019) samt I spåren på en svunnen epok (september 2019).
Porsön
I området ingår Lillön, Udden, Stranden, Sundet, Berget, Universitetet, Porsögården, Storporsön, Ytterviken och Porsödalen.
Vid årsskiftet hade stadsdelen 5.533 invånare. Männen är i majoritet, 3.258. Medelåldern är 31,4 år. Den senaste befolkningsprognosen pekar mot att stadsdelen om nio år har närmare 9.000 invånare.
I området finns 2.528 hushåll, varav 1.794 är ensamstående utan barn. 45 procent av bostadsbeståndet består av hyresrätter, medan tre procent är bostadsrätter. Det finns 470 småhus på Porsön.
Medelinkomsten är 172.909 kronor för kvinnor och 177.698 kronor för män. Porsöborna förfogar över 1 307 bilar.
I stadsdelen finns en kyrka, folktandvård, sporthall, idrottsplats, fyra förskolor och en låg- och mellanstadium. Det finns även mataffär och restaurang. Totalt handlar det om 4.984 arbetstillfällen.
Källa: SCB/Luleå kommun
