Ett 90-tal Luleåbor trotsade det gråa aprilvädret och kom till Luleå domkyrka vid klockan 12 på måndag.

– Vi ber för alla dem som försöker ge tröst när ingen tröst finns, för dem som skapar ljus i mörkret, sa domprosten Charlott Rehnman i sin förbön.

De församlade reste sig i kyrkobänkarna för en tyst minut och sjöng därefter psalmen ”Godhet har makt över ondskan”, medan de som ville gick fram för att tända ljus.

Artikelbild

| Tyst minut. Domprosten Charlotte Rehman tände ett ljus för att hedra terrorattentatets offer.

En av dem var Maud Jonsson-Vuortio, 55 år.

– Det som har hänt är hemskt och svårt att förstå. Viktigt att vara här tillsammans och visa kärlek till varandra, säger hon.

Även Nils-Göran Berglund, 56 år, hade sökt sig till domkyrkan för att delta i kontemplationen kring det fasansfulla.

– Känslorna svallar till höger och vänster. Det har gått för långt när man använder lastbilar som mordvapen. Vettigt att visa medlidande med de fyra döda, alla anhöriga som drabbades.

Artikelbild

| Kärlek. "Det som har hänt är hemskt. Viktigt att visa kärlek till varandra", säger Maud Jonsson-Vuortio, 55 år, Luleå.

Thomas Olofsson, gruppledare för Liberalerna i Luleå, deltog tillsammans med Nina Berggård från Vänsterpartiet.

– Viktigt att man står upp för fria värderingar, tolerans och öppenhet i samhället, sa han.

Artikelbild

| Ljus i mörkret. Ljusen tändes i Luleå domkyrka för att hedra dödsoffren vid terrorattentatet i Stockholm.

– Det här skapar gemenskap, värme och kärlek. Att tillbaka staden, gatorna, hela landet, och visa att vi finns här tillsammans, sa Nina Berggård.

Efteråt uttryckte domprosten tacksamhet över uppslutningen.

Artikelbild

| Politiker. Thomas Olofsson, gruppledare för Liberalerna i Luleå, deltog tillsammans med Nina Berggård från Vänsterpartiet.

– Det kändes gott att få öppna kyrkan i dag.

Hur håller vi kvar känslan av kärlek, värme och gemenskap?

Artikelbild

| Känslor. "Det har gått för långt när man använder lastbilar som mordvapen", säger Nils-Göran Berglund, 56 år.

– Vi vet att den mattas av, att livet går vidare och vardagen kommer tillbaka. Men det märks att det finns ett djup i oss i såna här stunder. Kärleken är bärkraften, säger Charlott Rehman.