Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet. Historien kan vi. 1915 samlades 1 200 kvinnor i Haag för att protestera mot det pågående världskriget. Men hundra år senare?

”Rykten om min död är betydligt överdrivet” sa Mark Twain och det kan IKFF också säga. Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet lever i högönsklig välmåga, som en nagel i ögat på världens makthavare.

Ett mått på förbundets aktualitet, är att man anlitas av Sveriges utrikesminister.

Artikelbild

| Föregångare. Den svenska delegationen i Haag 1915. Från Sverige reste 16 kvinnor för att delta i mötet i Haag 1915, mitt under brinnande världskrig. Bland andra ingick Emilia Fogelklou, Mathilda Widegren, Elin Wägner (Wägner längst till höger).

Malin Nilsson från Luleå, som är generalsekreterare i IKFF i Sverige, var nyligen med om det första mötet i Wallströms folkrätts- och nedrustningsdelegation. Hon är en av 15 delegater.

– Arbetet har ju bara precis börjat, säger hon.

– Men jag ser fram emot en konstruktiv diskussion om hur Sverige kan driva kärnvapennedrustning framåt.

Kärnvapen och kärnvapenupprustning kan man tro var ett passerat stadium. Men så är det inte.

Artikelbild

| Kongress. IKFF:s andra internationella kongress där beslut om att bli en permanent organisation togs och namnet antogs Women’s International League for Peace and Freedom, Wilpf, som IKFF heter på engelska. Kongressen, som hölls efter krigsslutet, varnade för att freden i Versailles fokuserade på hämnd och att det skulle leda till ytterligare krig.

– Det finns idag cirka 16 000 kärnvapen i världen. De är betydligt kraftfullare än de som släpptes över Hiroshima och Nagasaki 1945, säger Malin Nilsson.

Hon pekar också på att kärnvapenländerna blivit fler och att spänningarna mellan kärnvapenstaterna är fler.

Artikelbild

| Ambassadbesök. Sedan flera år har IKFF Sverige ett nära samarbete med IKFF DR Kongo. På bilden: Tove Ivergård, internationell handläggare IKFF Sverige, Annie Matundu Mbambi, ordförande IKFF DR Kongo, Malin Nilsson, generalsekreterare IKFF Sverige.

– Det är också ett stor problem att kärnvapenstaterna lägger stora ekonomiska resurser på kärnvapen, vapen som man själv säger inte ska användas.

Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet har funnits i hundra år. Förra året firades jubileum med flera stora arrangemang.

Artikelbild

| Resenärer i fredsärenden. Deltagare i Ford-expeditionen 1915 samlade för avfärd. Många har blommor i handen eller på kappslaget, två har amerikanska flaggor. Med på resan var IKFF:s (Wilpfs) första internationella ordförande Jane Addams (fjärde från vänster).

Förbundet har sitt internationella säte i Geneve dit Malin Nilsson kom 2008 för en praktikperiod.

– Det var en intensivkurs i IKFF och dess arbete, säger hon.

Hon berättar med glädje om alla de kvinnor i 80-årsåldern som kom in på kontoret i Geneve och arbetade ideellt.

– När du väl har kommit in i IKFF lämnar du inte förrän du är för trött för att komma ur sängen.

Organisationen är indelad i lokalkretsar, men det finns ingen krets längre norrut än Umeå.

– Visst är det hemskt, utropar Malin Nilsson.

– Jag har sagt att innan jag är klar ska det finns en krets i Luleå också.

Malin Nilsson och IKFF tror inte på att skapa fred med militära medel, att gå in med väpnade styrkor i länder där strider pågår. Hon pekar på flera exempel där sådana försök har misslyckats och understryker att för att fredsförhandlingar ska nå framgång, måste även kvinnor vara med i samtalen.

Enligt FN ökar kvinnors deltagande i fredsförhandlingar chansen för att ett fredsavtal varar i åtminstone två år med 20 procent. Chansen för att det håller i mer än 15 år ökar med 35 procent.

– Fredsavtalen är mer hållbara när kvinnor är med och förhandlar, säger Malin Nilsson.

Men ändå är det de som hållit i vapnen som bjuds in till fredsförhandlingar.

Den mest påtagliga krigshärden i dag är Syrien.

– IKFF:s internationella sekretariet har tillsammans med andra viktiga aktörer, som t.ex. Kvinna till Kvinna, jobbat hårt för att kvinnor ska inkluderas i fredssamtalen. Det finns flera lokala kvinnoorganisationer i dag som verkar i de mest konfliktfyllda områdena. Vi måste ta vara på den kunskap som finns där.

Malin Nilsson har arbetat sedan i höstas som generalsekreterare för den svenska sektionen av IKFF. Finns det planer på att flytta hem till Luleå någon gång?

– Jag har precis fått mitt drömjobb och har svårt att tänka mig att lämna Stockholm nu.