Tick tack, tick tack. Om än få klockor tickar i min närhet nu för tiden så hör jag sekundvisarens slag så tydligt. Den dunkar i hjärtat. Aldrig mitt på dagen eller kvällstid, utan främst i vargtimmen. Den där tiden då tankar står nakna innanför persinnerna och undrar hur de ska ta sig fram till svaren. Rädslan för att vargtimmen ska komma och ta mig är större än att något rovdjur ska komma åt mig. Så klart. Jag bor i ett tätbebyggt område långt från vargens marker. Skulle jag vara fårbonde eller renägande same skulle förstås både varg, lo, björn och järv skrämma mig mer. Då skulle jag ligga vaken av deras framfart i natten.
Men nej. I mitt läger är det jag själv som ylar under vakna småtimmar. Och jag har förstått att jag inte är ensam. De som arbetar natt, vårdpersonal, ordningsvakter, taxichaufförer med flera, vittnar alla om utmaningarna vid tre–fyrasnåret. Människors oro ökar markant.
Läste i en tidning om psykologi att blodets halt av hormonet melatonin är som högst mellan tre och fem på morgonen. Kroppens aktivitet är då som lägst, kroppstemperaturen och blodtrycket sjunker till dygnets lägsta nivåer och ämnesomsättningen går ner. Bästa sättet att hantera det kroppsliga tillståndet är att sova. Men så har vi ju den komplexa delen av kroppen som kallas hjärnkontoret, den som kan vara kvar på jobbet fast man ligger hemma i säng. Som jag skulle vilja ha en fjärrkontroll till den. Den far ju lätt så snett.
Helst i vargtimmen. Betvivlar att världens alla tänkare och uppfinnare hittat på något stordåd den tiden. Själv kommer jag på de mest inkonsekventa idéer och lösningar då. Förmodligen för att hjärnan säger: Sov. Men kontoret det jobbar på.
Ett knep jag börjat med för att slippa sorlet i huvudet den tiden på dygnet är att ta på mig lurar och lyssna på radio. Något pratprogram helst. Ett lugnt ett, typ ”Filosofiska rummet”. Jag förstår sällan resonemangen helt och hållet men försöker haka på och så sakteliga slocknar mina egna stressade tankar och jag kan somna om. Det viktiga är att hålla ögonen slutna så att kroppen får göra det den vill. Stänga av, koppla ner.
Kanske du läser dessa rader i vargtimmen? Hörde du till och med tidningen landa i lådan i morse? Lider med dig. Inte för att du får tidningen tidigt förstås utan för att du inte sov då. En tidning passar aldrig så bra som efter en god natts sömn och man tassar upp på mjuka fötter, sätter på kaffet, slår morgondrillen och hämtar tidningen. Helst vill man höra vårfåglars drill när man sträcker ned handen i lådan. Den tiden börjar nu. Den ljusa, drillande. Men skippa att se ljuset före fem. Må du få sova tungt och starta morgnar lugnt.
Och slutar inte natten på det vis du önskar kan du alltid trösta dig med Märtha Tikkanens smarta ord om människor i kamp. De finns med i boken ”Århundradets kärlekshistoria” och lyder:
Starka människor böjs inte, de bryts och brister.
Minns det, när frågorna ylar och svaren uteblir.