Luleå kommuns arkiv ­(stadsarkivet) har haft en ­flitig bokutgivning i närmare 20 år. Basen för ­utgivningen har i första hand varit det rikhaltiga bildarkivet. Kommunikationskontoret har bistått med bokformgivning och grafisk form. Den samlade produktionen är en kulturhistorisk skatt för Lulebygden.

I textform har den historiska utvecklingen behandlats främst i årsböckerna och i särskilda fotoböcker har genom fotografier, med sparsmakade bildtexter, miljöer, händelser och människor skildrats.

I årsböckerna tecknas både stadens och landsbygdens historia. I fotoböckerna är det nästan uteslutande staden som skildras.

Naturligtvis avspeglar detta stadsarkivets fotosamlingar, men snedfördelningen måste beaktas inför kommande års utgivningar.

Landsbygd och stad har ­varit varandras förutsättning under det senaste seklets samhällsutveckling, även om staden varit en ekonomiskt mer dynamisk miljö. Detta har kommit till uttryck i den stora omfördelningen av befolkning ­genom urbaniseringen och de stora sektorsförändringarna i yrkessammansättningen.

En balanserad historieskildring kräver, oavsett om den är i text eller i bild, att både landsbygd och stad behandlas. Att kommunsammanslagningen skedde först 1971 är ingen ursäkt, de nuvarande gränserna för Luleå kommun måste vara gällande för all nutida historieframställning med ett kommunperspektiv.

Den senaste fotoboken har titeln ”Luleåbornas 1950-tal”. Den är ett omfattande verk på nästan 350 sidor. I mycket högre grad än tidigare fotoböcker är denna inriktad på bilder av vardagsliv.

I fråga om nymodigheter och förändringar i vardagslivet var 1950-talet händelserikt. Några år efter att Andra världskriget tagit slut, hade nya målsättningar för samhällsutvecklingen formulerats, tidigare tillbakahållna ambitioner ersatts av stora satsningar, såväl individuella som samhälleliga, och framstegen visade sig inom många områden. Framtidstro och optimism präglade den allmänna opinionen och diskussionen. Sannerligen, allt detta kan avläsas i boken ”Luleåbornas 1950-tal”.

I flera av de tidigare fotoböckerna har bildtexterna varit lite väl knapphändiga. Här är texterna rikare, ofta fyllda med relevanta sakuppgifter. Bildens innebörd blir då mer konkret för betraktaren.

Konkretion är början till kunskap och den kan utvecklas till insikt och kringsyn. Men då krävs också ett tillskott av reflektion och analys. Bildtexterna kunde ha begåvats med mer av den varan.

Ta som exempel tillkomsten av Läroverkets aula 1950, biografen Forellen 1952, första bokbussen 1950 och diskussionen under 1950-talet om byggandet av nytt bibliotek. Faktauppgifterna är många och upplysande. Men det kunde också ha sagts något om vad det var för tidsanda som så starkt efterfrågade dessa inrättningar just i övergången mellan 1940- och 1950-tal. Behovet av rymliga lokaler för filmvisning, teater och föredrag samt av tillgång till litteratur av olika slag steg snabbt och det krävdes åtgärder och satsningar.

Samhällsutveckling och tidsanda förutsatte starkt ökad information och kommunikation. Efter de konkreta uppgifterna kan reflexionen ge generell insikt.

I sin helhet speglar fotoboken mycket väl Luleås 1950-tal. Bildkvaliteten är överlag hög, formgivningen är enhetlig men ändå omväxlande. ”Luleåbornas 1950-tal” som bok bär bud om den framtid som skulle komma.