– Självklart har flera etniska grupper historiskt levt sida vid sida i denna del av Luleå, säger forskaren och projektledaren Lars Elenius.

Många tusen år innan kyrkan byggdes präglades platsen av möten mellan samisk, finsk och svensk kultur – möten som nu ska lyftas fram i guidningarna av Gammelstads kyrkstad.

Enligt Lars Elenius handlar det om två projekt.

Artikelbild

Gammelstads mångkulturell historia ska med hjälp av forskaren och projektledaren Lars Elenius tydliggöras så att besökaren får lära sig lite mer om världsarvet.

– Det ena projektet syftar till att tematiskt lyfta fram det mångkulturella i världsarvets historia. Det andra är ett rent forskningsprojekt där jag ska undersöka hur kulturarvet i Gammelstad förmedlats historiskt, berättar han.

Idén kommer ursprungligen från guiderna på Visitor Centre som tyckte det var anmärkningsvärt att bara de svenska bönderna synliggjordes i berättelsen om kyrkstaden. Något man nu ska förändra. Fyra skrifter ska tas fram med olika teman:

* Det mångkulturella världsarvet

* Kyrkan och kyrkstugornas sociala arkitektur.

* Landhöjningen, landskapet och den omgivande vegetationen.

* Hur man klädde sig till kyrkobesöket.

– Byggnader berättar alltid mycket om sociala förhållanden – skillnader och likheter. Därför får husen i kyrkbyn en specialstudie.

Han menar att trots att husen vid en första anblick upplevs som ett kollektiv finns individuella skillnader med tydliga klassmarkörer. Exempelvis är ett kvarter uppbyggd enligt ett rutmönster och där bodde köpmännen. Men de sociala skillnaderna kan också manifesteras genom detaljer som val av dörrar till kyrkstugan. Av samma anledning är kläder intressant.

– En tydlig social markör, men klädesplagg berättar också om kulturella möten där olika grupper av människor inspirerats av varandra. Näbbskor är exempelvis ursprungligen ett finskt kulturarv som vidareutvecklades i mötet med samerna. Eller för den skull bomullens intåg där vi ser koloniala mönster i böndernas bomullskostymer.

I arbetet med det fristående forskningsprojektet kommer Lars Elenius att undersöka närmare hur kulturarvet förmedlats.

– När nya Luleå byggdes på 1640-talet blev Gammelstad frusen i en viss form. Provinsialläkaren vill riva hela kyrkstaden i början på 1900-talet. Då hade Luleå sitt eget ”Skansen” på Gültzauudden med gamla byggnader – hus som på 1970-talet flyttades till Hägnan. Det är alltså först senare i historien som man såg kyrkstadens kulturella värden för Luleås stadsbildning.

Projekten ska vara klara hösten 2019 och Lars Elenius har redan hunnit arbeta några månader.

– Det är mycket intressant, framför allt visar historien igen att olika grupper av människor har levt parallellt med varandra i ett kulturellt utbyte. Och att följa mötet mellan samisk, finsk och svensk kultur är en utmaning eftersom det finns få skriftliga källor. Då gäller det att pussla med de källor man har för att rekonstruera historien.

Är det politiskt komplicerat?

– Etnicitet är väldigt politiserat idag. Men jag kommer att fortsätta att forska. Det är inte min uppgift att ta ansvar för hur mina forskningsresultat används. Jag utgår från att förnuftiga människor tar till sig fakta och som jag ser det är det en helt förlegad idé att tro på ett folk. Även i forntiden möttes olika grupper av människor långt innan nationalstaten gjorde entré. Däremot har etniska grupper använts som brickor i politiska maktspel genom historien. Därför kan man inte bara utgå från berättelsen om vem som var här först. Det handlar också om hur man levt och organiserats sig - vilket omfamnar urfolkens och samernas rättigheter, menar Lars Elenius.