Du kan ha en kung och du kan ha en herre, men mannen som bör fruktas är skatteindrivaren. Så lyder ett sumeriskt ordspråk med 4000 år på nacken.

Eftersom skatter i dag används för att finansiera exempelvis välfärdsstaten, skulle man kunna få för sig att de är en relativt ny företeelse. Inget kunde vara felaktigare. Det är fascinerande hur intimt förknippade skatter är med redan de allra tidigaste statsbyggena.

Under årtusendena har vi vant oss vid att ta skatter som en självklarhet. Undantaget är när de upplevs som alltför konfiskatoriska. Den möjligen fiktive figuren Robin Hood tog inte från de rika i största allmänhet, utan från en överhet som orättfärdigt beskattade vanligt folk.

Här finns också moderna exempel med kulturella förtecken. George Harrison skrev en hel Beatleslåt om hur the Taxman tog 95 procent av varje extra pund gruppen tjänade. I Sverige reagerade Ingmar Bergman och Astrid Lindgren under 1970-talet på skatteverkets förföljelser och marginalskatter på över 100 procent.

Men smarta härskare ser förstås till att undvika skatterevolter. Eller skatteflykt. Redan i det gamla Mesopotamien insåg man att det var viktigt att hålla skattesubjekten innanför statens gränser. Det har till och med föreslagits att kinesiska muren byggdes lika mycket för att hålla kinesiska skattebetalare inne, som för att hålla barbarerna ute.

Finansminister Magdalena Andersson är inne på ett liknande spår. I slutet av förra året presenterade Skatteverket ett förslag till exitskatt, som Finansdepartementet nu har skickat ut på remiss. Förslaget innebär att den som har ett företag eller andra kapitaltillgångar och flyttar utomlands ska skatta för latenta reavinster. Flyttar man till ett annat EU-land går det visserligen att få anstånd. Om man däremot vill överlåta företaget på barn som bor utomlands utlöses skatten omedelbart. I praktiken blir det svårt att låta utomlands bosatta barn ta över verksamheten. Det viktiga är att eventuella skatteintäkter stannar i landet. Inte att en generationsväxling och företagets överlevnad möjliggörs.

Till detta läggs de skattehöjningar som regeringen genomfört. Nåväl. Kanske kommer vi efter valet att se en borgerlig regering som återställer något av detta.

Men det sumeriska ordspråket inger viss pessimism om några större förändringar. Det intressanta är att ändamålen må växla – att bygga upp arméer, monumentala byggnadsverk, sysselsätta en kader statstjänstemän eller finansiera välfärdstjänster. En sak är dock säker: skatterna.