”Fragment II ” är ett block som byggs runt döden, Nietzsche och Heidegger, en samling aforistiska kortdikter utan paginering, kanske också utan början eller slut. En angivelse långt fram i livet, ett litterärt försök gentemot det outsägbara på andra sidan.

Fragment och block är varandras motsats, det sammanhållna och det sönderfallna. En paradox och just dessa paradoxer, dessa motsägelser är ständiga följeslagare genom de många hundra sidorna. Ormen biter sig ständigt i svansen, det blir då oundvikligt att det djupt meningsfulla måste dela plats med det meningslösa. Vanlig livsångest (om sådan någonsin är vanlig) samsas med politisk vrede över marknadens ihåliga värld och rikedomens omoral. I nutid är det senare ovanligt, det avskyvärda i penningavguderiet får sällan gestaltning i liberalismens segrande era.

Det är en tankebok tillika, varje kort rad kräver ansträngning, men ger utbyte: ”Den totalitära människans politik är både ett uttryck för och en reaktion på de värderingar som dör i liberalismens sjukdom – som består i ett val mellan tyranni och fattigdom”. Ett stycke manifest mot en kultur där bostadsprisernas oro tagit platsen från den existentiella.

Att befinna sig i en bok utan sidnummer är kanske inte konstigare än att inte ha kapitel till sina långa samtal med vännerna, man finns ju i orden, i utbytet, i tankarnas kast och känslor. Som i Noréns fragment, vilka också har den där antikvariska bevarandeförmågan så att betraktaren skönjer tiden, kan fylla i där helheten saknas, känner igen sig och tycker att tiden själv fått plats på skärvan.

En stor bok som höjer sig över det mesta i det litterära genomsnittssverige, ”Min frånvaro i det litterära Sverige fyller jag med glädje” säger Norén med ett finger åt det tröttsamt bekräftande, det förväntade obligatoriet i mittfårans utgivning. Och med en ursprunglighet som gör att klassikern känns igen hos honom, den ständigt aktuelle: ”Rikedom är en moralisk sjukdom, för vilken man söker bot hos etikens pedagoger, en mindre sorts djävlar”.