Flyktingars behov av bostad vs soltörstiga turister.

En kommuns lagstadgade åtaganden vs ett företags satsning och profit.

Konkreta nya jobb på en anläggning vs risk för nedgång i besöksnäring och handel.

Student Consultings köp av Pite Havsbad och satsningen på att göra om delar av norra Sveriges största turistattraktion till ett flyktingboende ställer många frågor på sin spets. Under de senaste dagarna har jag nåtts av högljudda röster, alla upprörda av olika anledningar. Jag måste säga att hela den här frågan skapar en hel del huvudbry i mig, ett slags gnagande.

Jag vill börja med att slå fast att jag är starkt imponerad av Tobias Lindfors entreprenörskap. Han har snabbt, intelligent och effektivt byggt ett litet imperium som är viktigt och inspirerande för många av oss. Han verkar ha väldigt lite jantelag och mycket driv i sig vilket brukar vara en bra kombination som företagare. Såna starka och snabba ledare är viktiga för länet. Sen är det alltid ett stort plus om de är skickliga lindansare som har bra balans och hjärtat på rätta stället.

Så låt oss slå fast, entreprenörens drivkraft i denna fråga är ju inte annat än lysande. Men vårt statliga verk - Migrationsverket - hur är det ens möjligt?

För det första, min grundläggande fråga, är Migrationsverkets plan att gigantiska grupper av människor ska bussas runt i Norrbotten mellan diverse turistanläggningar beroende på säsong? När skidåkningen börjar dra igång i Riksgränsen då drar bussarna till Havsbadet? När norrmännen börjar dra in på campingen, ja, vart går flykten, jag menar flytten då?

Vad är det för kortsiktig, fruktansvärt dyr plan? Och inte minst vad är det för människosyn? Hur akut krisen än är, så har den ju varit akut så pass länge att ansvariga förväntas kunna ta fram långsiktiga lösningar. Att dessutom Migrationsverket överhuvudtaget kan skriva på avtal, och ro i land ett sånt här stort avtal med en enskild privat aktör, utan att kommunen är inblandad, är för mig ett mysterium. Nästintill en omöjlighet. Är det ens lagligt?

Piteå kommun kommer ju stå ytterst ansvarig såväl socialt som ekonomiskt för dessa människor. Kommunen kan ju inte likt entreprenören endast räkna de positiva effekterna som skapar investeringsmöjligheter på sikt, de måste ju faktiskt ta ett oändligt ansvar för dessa människor. Fattiga, traumatiserade, många i behov av vård, fysiskt eller psykiskt. Det handlar om barn och vuxna som snabbt behöver komma in i systemet, lära sig språket, och gå i skola. Det är ett viktigt och stort ansvar, och det är inte bara rent fräckt, utan ytterst oansvarigt av staten och i det här fallet Migrationsverket att de inte omgående informerade kommunen om planerna. Jag kan, minst sagt, förstå att ansvariga i kommunledningen i Piteå är upprörda.

Märk väl, jag är den första att sträcka upp handen och säga ja. Ja, vi har råd, ja vi har plats både rent utrymmesmässigt, och i våra hjärtan för alla. Oavsett om det handlar om rika turistande norrmän eller fattiga flyktingar från Syrien. Jag vill se ett Norrbotten som öppnar famnen och öppnar dörrarna till gamla nedlagda byaskolor, och affärer. För vi behöver dessa människor, deras kompetens, deras arbetskraft, och de behöver oss, vårt värdskap och vår värme i en minst sagt kylig och rasistisk värld.

Det skulle kunna bli en ärlig och långsiktig win-win-situation för alla - men då måste korten spelas rätt. Visst hade det väl varit trevligt om skolan och föräldrarna i Hemmingsmark som kämpat för byns överlevnad också kunnat tjäna på detta på samma sätt som Student Consulting? Visst hade det varit smakfullt med en öppen dialog istället för hemlighetsmakeri av alla parter?

Visst hade det väl varit perfekt om alla dessa människor, flyktingar, fått möta ett väl organiserat och väl förberett värdskap i Piteå? Och att de sen hade valt stanna kvar, oberoende av besöksnäringens säsonger?

Jag tror faktiskt att Lindfors är en modern och medveten ledare. Han förstår vikten av reell samhällsutveckling, äkta mångfald och behovet av en stark region. Och att det är just det - och bara det - som på sikt ger ekonomisk utveckling. Vinning för alla.

Jag tror på den äkta goda viljan, främst för människorna som detta stora projekt omfattar, men även för Piteå och regionens skull. Just nu handlar det om konsten att kunna balansera på en lina, med den ena handen i luften för att kunna känna in och parera vindarna, och med den andra handen närmast hjärtat.