Hur föreställer ni er undergången? Jag frågar med anledning av allt som vi står inför – storkrig, folkvandringar, miljöförstöring och färskvattenbrist.

Och så på toppen av allt annat – den store Liemannen, the Grim Reaper himself i form av (ta-da!) klimathotet.

Det finns ju roligare saker att bry sin hjärna med men trots det är det ofta jag grunnar på dessa hot mot mänsklighetens fortsatta existens med ett litet flin (Tellus klarar sig alltid).

Det är ju inte bara en sak vi måste undvika för att vår tillvaro ska fortsätta vara den vi är vana vid. Ett par rader från den gamla CCS-hiten Sixteen Tons känns rakt på spikskallen: "If the right one dont get you, the left one will".

Ett snett leende är kanske rätt metod att mentalt hantera alla de hot som det är så skrämmande enkelt att föreställa sig. Jag kan avslöja att en hyfsat god kunskap om mänsklighetens historia kopplad med en livlig fantasi inte utgör en god grund för att tro på en rofylld framtid.

Det är nog tacksammare att tackla mer närliggande bekymmer – det är onekligen lättare att ängslas över hemlösa kattungar än utrotandet av tusentals arter och livsformer. Och vi låter oss att bli mer upprörda över en biten hund än massdöden av bin.

Det ligger tre potatisar på min tallrik. Jag har inte odlat dem själv men jag kanske återskapar ett blygsamt potatisland den dag jag får mer tid. Intill potatisen ligger kött från en älg som jag och ett par andra individer släpat från skogen för att senare stycka och dela på. Till det äter jag tunnbröd och dricker lingondricka. Dagen före åt jag en sik som vuxit upp i Bottenviken.

Det är väl lika bra att träna på den kost vi tvingas leva på (i bästa fall) när vi i framtiden åter finner oss avspärrade från omvärlden. Men jag kommer att sakna kaffe. Och Chablis-vin. Obs – här ska det in ett litet melankoliskt flin.

Men värre blir det att hålla värmen när lede fi slår ut våra elsystem. Händerna upp alla ni som kan värma era bostäder med hjälp av ved och kaminer. Ryms alla vi andra hemma hos er? Det är tur att vi då måste klara oss på halva matransoner, vår grad av självförsörjning är just nu 50 procent och på väg ned. Den kollektiva massbantningen skapar bättre plats i våra fåtaliga uppvärmda utrymmen. Finns det hjärterum ... (nytt flin).

Har då denne dystopiskt lagda man själv någon Plan B om undergången kommer. Njaä, det kräver nog en mer praktisk lagd person än vad jag förmår vara. Om jag hävdar att jag har de kunskaper som krävs för att överleva efter År Noll så vet jag ett stort antal personer i mitt umgänge som skulle brista ut i gapskratt.

Jag nöjer mig med ödesmättade profetior. Som serveras med småflin.