Mirjam, född 1976, har rötterna i Estland, men är nu verksam i Sverige.

I både "The turn" och nästa stycke som framförs, Catharina Backmans, "Till Hilda", kommer tonerna till oss som vårystra älvar, porlande bäckar och dämpade eller högljudda rop. Det finns en osäkerhet i utrymmet mellan noterna. En spännande känsla som gör att man som lyssnare måste koncentrera sig. Norrbotten NEO är, som alltid, goda vägvisare.

Båda verken ger mig kopplingar till Malmbergets store tonsättare, Bo Nilsson. Han som försvann ner till Darmstadt som sextonåring i mitten av 1950-talet och skapade modern konstmusik tillsammans med dåtidens stora, som Karl-Heinz Stockhausen och Pierre Boulez. Kanske långsökt, men det finns beröringspunkter.

Albanienfödde Andreas Zhibaj, född 1980, och stycket "Concerto grosso", "Turdus merula", blev en lovsång till marken, himlen och koltrastens väg från söder till norr. Musiken var snabb – långsam – snabb, satserna blandades friskt, musiken var gammal, från barock, över till arabisk och hamnade till slut i en variant av rock. Kraftfullt.

Efter pausen spelades Åke Parmeruds (född 1953), "Zeit aus Zeit", med underrubriken "The Stockhausen variations". Verket skrevs 2002 och är en sorts sampling av Stockhausens musik med tillägg och variationer av Parmerud, allt framfört med en furiös energi av slagverkaren Daniel Saur och pianisten Johan Ullén.