Konkurrenskraftiga lantbruksföretag och försörjningsberedskap hänger ihop. Det börjar bli bråttom att stärka det svenska lantbruket. Vårt lands försörjningsgrad minskar i rask takt och gårdar läggs ner på löpande band. Aktuell statistik från Jordbruksverket visar att mellan åren 2010 och 2015 försvann exempelvis 83 mjölkgårdar, eller drygt 20 procent av mjölkgårdarna i Norrbotten och Västerbotten. Den takten fortsätter och lär accelerera. Det är dags att dra i alarmklockan!
Hushållningssällskapet är bekymrat över det minskande antalet lantbruk och den låga självförsörjningsgraden. Vi är nere i under 16 000 heltidslantbrukare i Sverige. År 2013 fanns det 626 heltidsföretag inom lantbruket i Norrbotten och Västerbotten vilket är en minskning med drygt 37 procent jämfört med år 2003. Den minskade produktionen av livsmedel i Sverige kompenseras med en ökande import och i förlängningen en ökad sårbarhet.
Regeringen har tagit minst två initiativ för att stärka Sverige. Det första var att sjösätta arbetet med att ta fram en svensk livsmedelsstrategi. Startskottet för arbetet gick den 5 mars 2015.
Syftet med livsmedelsstrategin är att utveckla den svenska matproduktionen och skapa sysselsättning och hållbar tillväxt i hela landet. Strategin, som omfattar hela livsmedelskedjan, ska bidra till att öka den svenska produktionen av mat och även exporten. Hushållningssällskapet tycker att det är bra med en nationell livsmedelsstrategi men finner det anmärkningsvärt att försörjningsberedskapen inte kommer att behandlas i strategin.
Det andra initiativet var att regeringen den 10 december 2015 gav försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB ett viktigt uppdrag. De ska senast den 10 juni 2016 lämna förslag till en gemensam grundsyn för en sammanhängande planering för totalförsvaret till Regeringskansliet (Försvarsdepartementet). Inte heller här omnämns försörjningsberedskap vid eventuell krissituation.
Problemet är att den nationella livsmedelsförsörjningen faller mellan dessa två stolar. Hushållningssällskapet beklagar att frågan inte behandlas i livsmedelsstrategin när vi vet att vi bara klarar oss i cirka fem dagar vid händelse av en större kris eller avspärrning.
Vi vet också att om transportsystemet kollapsar är det tomt i butikerna efter ett dygn. Butikernas lager räcker en dag, företagens centrallager räcker mellan tre och åtta dagar, livsmedelsindustrin och hamnarna har lager för ett par dagar. Vi har inget drivmedelsförråd och är i hög utsträckning beroende av importerad olja från Ryssland, nästan hälften av vårt fossila bränsle kommer från Ryssland.
Från Hushållningssällskapens sida har vi därför i ett brev till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht ställt två frågor som vi önskar få besvarade:
1. Vilken ambitionsnivå har regeringen beträffande svensk försörjningsberedskap i händelse av en situation då import och export av livsmedel och förnödenheter riskerar att begränsas?
2. Finns det någon myndighet eller organisation som har det övergripande ansvaret för planeringen av livsmedelsförsörjningen eller är det upp till varje medborgare att klara sig själv?
Inte minst här i Norrbotten och Västerbotten, ett stort geografiskt område med stora avstånd, finns det all anledning att ställa frågor kring beredskapen för livsmedelsförsörjningen i en krissituation.
Sven-Erik Österberg,
ordförande Hushållningssällskapet Norrbotten-Västerbotten
Bernt Wikström,
vice ordförande Hushållningssällskapet Norrbotten-Västerbotten
Mikael Kivijärvi,
vd Hushållningssällskapet Norrbotten-Västerbotten