Det är skickligt på flera sätt, dels eftersom spanska inbördeskriget närmast blivit ihjälromantiserat, dels därför att politiska händelser sällan tål kontakten med ett mer estetiskt förhållningssätt.

Spanska inbördeskriget var en ohygglig händelse där Stalin förstörde vänsterns chanser och Hitler förstörde hela landet genom sitt stöd till Franco. Nästan fyrtio års diktatur och otaliga övergrepp tar generationer att hela, inbördeskrig är alltid politiska katastrofer. Det spanska blev dessutom en symbol för internationell solidaritet mellan världens arbetare genom det stora antalet frivilliga på regeringssidan. En symbol som skapade heroiska figurer som också stått i vägen för den historiska förståelsen. Spanska inbördeskriget var en sjaskig historia som vänstern inte kommit över än.

Därför är det modigt att Anna Jörgensdotter bygger sin roman runt dessa Spanienfrivilliga. Och hon lyckas också föra berättelsen mellan avgrunderna utan att den tar skada. Den ena fästpunkten ligger i Gävle, den andra i Barcelona. Conxa heter kvinnan som ansluter sig till striderna, Ingemar är hamnarbetaren som bestämmer sig för att göra den förbjudna resan till regeringstrupperna. Han bryter upp från från förhållandet med Klara som istället blir ihop med vivören Hellgren. I Spanien träffar Ingemar Conxa som lämnat bort sitt barn för kampens skull, i Gävle föder Klara hans barn.

Skrivsättet är komplicerat, indirekt, en slags väv där varpen är befintlig, men inplocken och mönstren växer eftersom. Jörgensdotter bygger inga monument över heroer, inte heller tar hon politiska poäng på frågan om det nödvändiga motståndet mot fascism. Nej, hon tar den klassiska vägen och beskriver istället frågor runt kärlek, solidaritet, existentiella nödvändigheter och praktiskt förnuft. Klara är läsande och tänkande men också pragmatisk, hennes Hellgren är så långt från en hjälte man kan komma, men det fungerar. Striderna i Spanien går mot sin katastrof och tar Ingemar med sig.

Arbetarklassen och rättvisan kräver detta skimrande skrivsätt för att inte omkomma i samtidens reaktionära stormar eller förkvävas av fördummande vänsternostalgi. Gävle lever, förhoppningarna i Spanien lever fast människorna dör, världen finns till och låter sig beskrivas.