Den sovjetiska ubåten U 137, som den 27 oktober 1981 strandade vid inloppet till Gåsefjärden utanför Karlskrona, tvingade in Kalla kriget i svenskarnas medvetande. Plötsligt stod en sovjetisk flottstyrka vid territorialvattnets gräns redo att hämta hem sin kärnvapenbestyckade ubåt.

Dåvarande statsminister Thorbjörn Fälldin (C) beordrade ÖB kort och gott: ”Håll gränsen”, vilket tillsammans med snabba försvarsåtgärder och diplomatiska insatser bidrog till att dramat fick en fredlig lösning.

Men få känner till hur nära Sverige faktiskt var en väpnad konfrontation med Sovjetunionen under ubåtskrisen 1981.

I ett reportage i Expressen (29/3) redovisar norrbottningen och den militärhistoriska skribenten Lars Gyllenhaal häpnadsväckande vittnesuppgifter om att sovjetiska attackdykare planerade att kapa ett svenskt fartyg som blockerade den strandade ubåtens utfart ur skärgården.

”Det var mycket nära att vi gick till aktion 1981”, säger amiral Gennadij Zacharov, som enligt egen uppgift ledde insatsen, i Aleksandr Severs nya bok ”Vojennyj spetsnaz Rossii” (2017).

Den 30 oktober, bara en halvtimme innan soldaterna från Östersjömarinens specialstyrka skulle skrida till verket och med våld frita U 137, avblåstes operationen.

Gyllenhaal hänvisar i Expressen-artikeln även till en annan nyutkommen rysk bok ”Morskie djavoly” (2016) av spetsnaz-veteranen Aleksandr Rzjavin, som bekräftar att de sovjetiska specialförbanden ”var redo att tränga in i Gåsefjärden och erövra det svenska fartyg som hindrade ubåtens utfart”.

Rzjavin var själv inte med när U 137 stötte på grund i Blekinge skärgård, men han underkänner Moskvas officiella förklaring om ”oavsiktlig felnavigering”. I stället var det en operation som ”kastade en skugga över de sovjetiska hemliga tjänsternas operationer vid Sveriges kuster”.

Enligt honom hade särskilt Sveriges östra och nordöstra kustremsor ett överflöd av ”lämpliga och glesbefolkade fjärdar, skär och öar” för att dolt kunna föra vidare både personal och utrustning in i Nato-länder.

Vittnesmålen från de sovjetiska veteranerna ger inte bara en sensationell inblick i hur allvarligt läget var i oktober 1981. De kastar också nytt ljus på de många kränkningar och incidenter som rapporterades under hela 1980-talet. Uppgifterna ger en kompletterande bild till de observationer, bottenavtryck, materielfynd och sabotage av fasta mineringar som i Sverige officiellt konstaterats.

Inte minst borde de väcka minnen till liv för många andra som medverkade under 1980-talets ubåtsjakter, bland annat i Törefjärden 1983 och 1987. Det finns mer som måste upp till ytan.↔↔Johan Eriksson