Så har ännu en affär klingat ut. Ordföranden i Kommunal aviserar sin avgång och det markerar slutet på en lång serie av artiklar och inslag. PR-konsulter och andra professionella kriskommunikatörer diskuterar om en annan hantering av affären från Kommunals sida kunnat ändra utfallet. I grunden handlar det om förtroende och i brist på förtroende måste en demokratiskt tillsatt ledare avgå.

I skuggan av Kommunal pågår samtidigt ett brottmål i Södertörns tingsrätt. Där står toppnamn i ett riksdagsparti åtalade för grova skattebrott och grova bokföringsbrott. Detta i anslutning till att de ordnade ett konsultavtal som skulle fungera som fallskärm till den tidigare kollegan i riksdagen som figurerat i den rikskända järnrörsskandalen.

Här drivs inga avgångskrav och partiledaren Jimmie Åkesson säger i Expressen att han har stor förståelse för de åtalades syn på detta.

Det är självklart så att skandalerna i Kommunal ur ett rättsligt perspektiv inte går att jämföra med en rättegång där de åtalade makthavarna riskerar långa fängelsestraff om de döms. Samtidigt är det intressant att fundera på hur det låtit om företrädare från ett annat parti än Sverigedemokraterna stått inför rätta, anklagade för så grova brott - i hanteringen av sina egna partiangelägenheter.

I Kommunals fall hanteras frågan så att debattens vågor går höga, medlemmar lämnar förbundet och avdelningar och klubbar engagerar sig. Inför öppen ridå uttrycks åsikter från alla delar av landet och på alla nivåer i fackförbundet. Förtroendefrågan är central och effekten av debatten total.

Hos Sverigedemokraterna hörs ingenting av interndebatt. Inga avgångskrav höjs och den uppenbara och tydliga kopplingen ända upp till partiledaren möts av just ingenting. Partiledaren Jimmie Åkesson kommenterar till Expressen att det helt saknas brottligt uppsåt. Inget partidistrikt eller någon partiförening debatterar eller kommenterar.

Kommunal ansluter många grupper på arbetsmarknaden som tillhör de allra lägst lönesatta och överdåd i representation eller äventyr i krogbranschen för medlemmarnas pengar straffar sig. Ledarskapet behöver medlemmarnas förtroende och skandaler som de vi sett gör det omöjligt att sitta kvar. Den avgående ordföranden Annelie Nordström säger i sin tredje presskonferens: ”Det räcker inte med att be om ursäkt. Felaktigheterna måste ju åtgärdas. Alla vi som leder Kommunal ska ta gemensamt tag i det här arbetet”.

Organisationer och partier ska värderas efter sina handlingar och bedömas efter hur de hanterar frågor om förtroende. Skandaler som avslöjas, för att noggrant hängas ut på vädring och som skapar förändring, är tecken på sund demokrati. Förtroendevalda som inte längre har förtroende avgår eller avsätts.

När det inte sker, inte ens när de allra högsta står åtalade för grov brottslighet, är det både märkligt och farligt. En av de åtalade tycker till och med att han ska fortsätta även under utredningen: ”Riksdagsledamot är man, man kan inte bara ta ledigt hur som helst”, som han sa till Ekot.

Det handlar om transparens och om demokratiskt arbetssätt.

Kommunal fungerar så och därför är debatten kraftig och öppen. SD har en annan syn på interndemokrati och bekymrar sig inte. Tyvärr granskas de inte med samma måttstock som andra organisationer. De bjuds inte in på samma villkor och granskas kanske därför inte heller på samma sätt och lika hårt. Vi är så vana att det inte längre betraktas som nyheter. Där ligger det öppna samhällets kanske allra största problem. Hur löser vi det?