Du kanske känner någon som stammar och därför är tyst? Någon som har afasi, och säger ja, när de menar nej? Någon som besväras och hindras av att talet blivit otydligt efter sjukdom? Någon som fått svårt att tugga och svälja, eller barn som alltid haft svårt att äta. Föräldrar med barn som inte börjar prata, eller som inte pratar förståeligt? Lärare, elever, eller vem som helst som älskar att prata, eller behöver prata i jobb eller studier, men ofta tappar rösten eller får ont i halsen? Vuxna eller barn som aldrig fått veta att de har dyslexi, men undviker att läsa och skriva för att de inte kan göra det smidigt och lätt, och som därför missar information och missar rätten att uttrycka sig, att säga ifrån, eller få en rimlig chans att klara den utbildning eller det arbete de önskar?

Då har du mött någon som kan få stöd och hjälp hos logoped.

Vi finns på en logopedmottagning per sjukhus och är en gemensam länsenhet sedan 2007. Gemensamt arbetar vi för att alla i Norrbotten som behöver sjukvårdslogopedi ska få hjälp, lika fort och bra. Det försöker vi klara med bara 18,5 logopedtjänster. Inga tjänster har tillkommit sedan 1998. Istället har flera dragits in. Det fanns 21 tjänster 1998, men då var det logopedbrist och bara 13 var bemannande. Dåvarande landstingsrådet Toivo Hofslagare stred hårt för att landets fjärde logopedutbildning skulle starta just i Umeå. Logopedutbildningen i Umeå har utökat och kan nu examinera 25 färdiga logopeder varje år. De flesta går direkt "på export" till Stockholm där det hela tiden anställs fler logopeder. I Norrbotten skall varje logoped serva 13 500 människor, i övriga landet ungefär hälften.

I stället för att förstärka länslogopedins resurser efter ännu en omorganisation 2011-2012, lade man sedan på ett tvåårigt spar. Det skulle sparas 10 procent på logopedin 2013-2014. Vi fogade oss och hoppades att det skulle räcka så. Nu har det beslutats att det ska sparas lika mycket på länslogopedin 2015! Det skulle motsvara nästan två logopeder mindre, som arbetar med logopedisk vård nästa år.

Landstingets logopeder har fått nog av att det ska sparas på människor som har svårigheter med tal, språk, sväljning, röst och kommunikation!

Vi vill fråga landstingsråd Kent Ögren, och närsjukvårdens divisionschef Ylva Sundkvist, om det är rimligt att spara mer på logopedisk vård?

Länslogopedins insatser måste idag räcka för hela sjukvården. Vi misstänker att många personer aldrig erbjuds kontakt med oss specialister. Andra vårdgivare kanske inte vet vilken hjälp vi kunde ge deras patienter?

Landstinget uppmanar inte heller till att bredda vård- och utredningsteam, så tyvärr anställs inte logopeder i sådan vård. Inga "egna" logopeder finns i teamen vid Barn- eller Vuxenhabilitering, Barnhälsovården, BUP, Vuxenpsykiatrin, Neuropsykiatriska utredningsenheter för barn eller vuxna, eller i öppenvårdsrehabilitering för patienter med stroke och neurologiska sjukdomar.

I kommunerna är det ännu sämre. Logoped inom skolan finns bara i två av länets 14 kommuner. Detta trots att många barn och ungdomar skulle behöva logopedhjälp i skolan varje vecka, för att utveckla sitt språk, kunna tala för sig, och klara sina studiemål. För vuxna finns det inga kommunlogopeder som kan ge direktinsatser, eller hjälpa personal att ge dem bästa vård i kommunala boenden och i kommunal hemvård.

Så idag måste vi logopeder som arbetar i sjukvården försöka räcka till för alla länets medborgare. Andra vårdgivare i närsjukvård, länssjukvård och skolhälsovården hänvisar personer till oss. Vi får remisser (frågor) om personer som har svårt att tala, använda rösten, äta och svälja, använda språket, samtala, läsa och skriva eller kommunicera. Vi undersöker och diagnosticerar, behandlar, ger råd och information och förskriver personliga hjälpmedel. Vi gör så många goda insatser vi hinner.

Vi skulle gärna ge ännu mer träning och hjälp i vardagen. Vi skulle vilja samarbeta mer med andra vårdgivare i öppenvård, slutenvård, rehabilitering och i kommunala verksamheter. Vi skulle vilja ge patienterna en obruten vårdkedja från utredning till vardagstöd. Så som arbetsterapeuter och sjukgymnaster kan göra när de överlämnar ansvaret till en kollega i nästa led.

Vi tycker att det är dags att sluta spara på logopedin, för sparandet drabbar människor med allvarliga vardagsproblem som behöver vår professionella hjälp.

Logopeder i Norrbottens läns landsting:

Kerstin Axelsson, Anna-Lena Dynesius, Birgit Eriksson Widlund, Elina Gelfgren, Johanna Glavhammar, Katarina Hammas, Eija Harmaala, Christina Johansson Ärnste, Åsa Johansson, Katja Kuokkanen, Christina Lange, Susanne Larsson, Mia Lindgren Öman, Thomas Ljungblad, Lina Lundgren, Hanna Persson, Lina-Lotta Taavola, Carina Sandström, Cecilia Skogfält, Ulla Stenberg och Riikka Särkijärvi