Nu är hon tillbaka på teatern där allt började i rollen som Ketty i föreställningen ”La Strada del Amore”.

– Det känns som att jag står vid ett vägskäl – en stark känsla och ett behov av att hitta en plats. Jag längtar efter att tapetsera, måla om och odla, säger hon.

30 år gammal är hon tillbaka i Luleå – staden hon flyttade ifrån när hon var 18 år. Några år av kringflackande runt om i världen och tillfälliga säsongsjobb fick henne slutligen att söka in på en förberedande teaterlinje i Skara innan hon kom in på scenskolan i Göteborg – en utbildning hon examinerades ifrån 2014.

Artikelbild

| Turné. Snart ger sig Sofia Landström ut på turné i Norrbotten tillsammans med ensemblen bakom föreställningen "La Strada del Amore". "Det ser jag verkligen framemot. Att få vakna i Kiruna, Kalix och alla andra platser", säger hon.

– Jag jobbade sedan i Umeå med Ögonblicksteatern i ett år, men jag har alltid haft en dröm om att lära mig keramik. Inte som en yrkeskarriär utan bara av lust.

Därför sökte hon sig till Leksands folkhögskola och blev kvar i två år.

– Det var otroligt kul att befinna sig i den kreativa miljön. Inom teatern får man många blickar på sig själv och är beroende av att bli erbjuden jobb. De två åren vid drejskivan lärde mig en annan ingång till kreativiteten och teatern. Jag menar, gör jag en ful kopp slänger jag den och gör en ny istället. Det tankesättet försöker jag översätta till arbetet som skådespelare, säger hon.

För, nej hon blev inte kvar vid drejskivan. Längtan tillbaka till teaterscenen och skådespeleriet var för stor.

– Det är så speciellt att arbeta i en ensemble som strävar mot ett gemensamt mål. Det ger lust, kraft och energi.

Därför tvekade hon inte när erbjudandet om att spela Ketty på Norrbottensteatern kom även om sambon är kvar i Stockholm där han utbildar sig till grafisk designer.

– Luleå känns som hemma och Norrbottensteatern är en sådan välkomnande arbetsplats. Vi har kul inom ensemblen. Många bor inte här så vi har många gemensamma aktiviteter utanför jobbet. Dessutom är det skönt att vara närmare min familj. Bara en sådan sak som att kunna möta mamma på Coop och bli bjuden på söndagsmiddag. Det är så lyxigt, säger hon.

Även om basen i hennes liv just nu är Stockholm vet hon och hennes sambo att direkt hans utbildning är klar, flyttar de från huvudstaden omedelbart.

– Det finns två sidor av Stockholm. En helt ljuvlig där man kan sitta på kafé och vandra på Djurgården. Den andra är långa transportsträckor på tunnelbanan och den delen gillar jag inte. Dessutom känner jag mig mest hemma i de norra delarna av landet.

Var de slutligen hamnar vet hon ännu inte. Men visionen är att hitta en plats där hon kan jobba fast på en teater och ha en verkstad där hon kan jobba med sin keramik.

– Det är i alla fall drömmen, men kanske jag måste jobba med något helt annat för att dra in pengar. Framtiden är ganska oklar och ärligt känns det spännande. Bland annat talar vi som jobbade med Asfaltsteatern om att sätta upp något tillsammans igen och ge oss ut på turné en sommar i Norrbotten. Men det kommer så fall inte att ske denna sommar, säger Sofia Landström.