Du var en hejare med håven, sa mannen en söndag. F lyste upp, tog selfies i roddbåten ute på fjärden. Tio dar kvar av sommarn, sa han när vi hämtade honom. Ler på kortet han skickade idag. I bakgrunden syns mannen med åror i handen.

Men du ler inte, ser jag.

Nä, säger mannen, jag ror.

Medan de var i båten och kastade efter gädda, vadade jag fram i ett brännässlefält en bit ifrån vännernas sommarhus och letade hallon. Hon målar ett stort nylagt golv. Han vilar. Hösten verkar vara en parningstid, sa hon vid fikat. För flugorna, fortsatte hon efter en intressant paus.

Jag puttar undan väktarna med bärhinken för att komma åt de goa. Hämnden, små stick på handryggen. Det mesta man känner, känner man igen. Dagen stilla, solig och varm, gott är det att leva och forsen brusar. Hallonen få, de flesta små. Det blev en liten påse för vännerna att frysa ner.

Hellre tar vi åkerbär. I juli kom mannen hem med tusentals, som vi rensade ett och ett mittemot varandra en fredagskväll. Hela köket doftade åkerbär och i radion Stina Stoor.

Gäddorna som mannen och F drar upp den där söndagen är långa och smala, troligen släkt. Den förste svalde draget utan att reflektera. Den största stod länge still under båten och höll emot. Tillsammans vägde de åtta kilo.

– Vill du ha en? sa storfiskaren hos dottern. Pojkarna impade, tror han, morfarn.

– Gädda nej, sa dottern. När jag sa vad blir det för mat och pappa sa gissa, då visste jag. Kokt, nästan osaltad gädda. Med kokt potatis till. Osaltad.

En kan vi ta, säger jag, att steka i ugn med smör och salt. Och citron, säger F som nu hamnat i ett hus med yngre i. Annars bara gamla, förvånas han, i Syrien bor alla åldrar i husen, hjälper de äldre och lyssnar på dem.

Att som farfar sitta som patriark idag är kört, när man inte ens kan ladda ner en Mp3-fil, sa vännen en dag.

Vem vill ha den andra gäddan? Fick ett tips. Kompisen som kan allt drog efter andan när hon hörde mitt ärende. Som de utanför affärerna gör, när man räcker fram en tjuga.

Behöver jag följa med? undrade mannen när vi kom hem och jag på med bikinin. Klockan är åtta om kvällen, graderna sexton. Och han har en gädda att fjälla.

Det är nog varmare i vattnet, trodde jag tills jag klev i. Vevar över det blanka djupet till andra sidan Trolltjärn och tillbaks med en väg av bubblor efter mig. Abborrarna som skvätte i juli har slutat hoppa. Då var mannen med. Och aldrig jag fick nog av det lena.

Nu cyklar en flicka förbi i jacka. Varför? Luften är ju varm.

www.anitanilsson.se