Graderna har varit goa dygnet om och solen vill aldrig lägga sig. Inget täcke över oss naturella heller, knappt ett lakan. Runt rullgardinens mörkläggning smiter ljuset in. Snart får vi veta att Luleå leder solligans första vecka med Kiruna som tvåa.

Ute doftar allt och ovanligt tidigt. En trast tar ett ryck längs roshäcken, vad han nu hittar? Den dag jag själv fick ett ryck och tog fönstren såg jag arbetsgetingar diskret krypa in till drottningen på vinden.

– Vi har inneboende under lockbrädan vid takfoten med, informerar mannen, de ligger visst på äggen i skift. Om de inte redan börjat mata.

– Du menar sparvarna? De har alltid fött upp sina ungar där! Med utsikt över Finlands vita ros. Åh, åh, sa barnbarnen när de var små och stack näsan i.

Mot vägen blommar de ungerska syrenerna ljust lila högt upp mot det blå. Som det mesta planterat av maken innan sönerna kom. Må de alltid blomma och må.

Längs hela infarten lyser det rosa. Som hemma, sa våra syrier om min barndoms rosor och drog in doften. Häromåret flyttade en häggmispelplanta in till en av dessa bondrosor. Jag har inga planer på att skilja dem åt.

Här på baksidan växer röda vinbär tätt intill en cembratall. Härom sommarn hittade jag hallon i rosenhäcken. Två deciliter.

Din trädgård är välsignad, sa svägerskan när jag berättade. Kan inte fatta att jag blivit änka, fortsatte hon, men det kommer kuvert varje dag som talar om att nu äger du huset och nu äger du skogen, jag som inte vill äga nåt!

Varför ska man födas när man ändå ska dö? sa hon, tänk om vi fick göra som träden. Fälla löv om hösten och få nytt liv varje vår. Nä tack, sa jag. Då hade man suttit fast! Aldrig kunnat skaffa nåt eget.

Simma innan middan? Ja!

Jag letar rätt på badrocken. Mannen trampar till Trolltjärn i t-shirt.

Himlen har mörknat, luften är varm. Molnen börjar läcka men blöt ska man ju ändå bli. I sanden på stranden ligger ett par flickor under en filt, tittar fram och hejar.

Varför skriker jag, tänk om jag blivit gammal! hojtade jag vid fjolårspremiären, då det isade om benen. Går nu i med viss bävan, men vattnet oväntat lent mot kroppen. Skönt ha nån att simma med. Nästan ett simborgarmärke, konstaterar mannen om sträckan.

Regndroppar studsar mot ytan, syns utan att kännas. På väg mot andra sidan där näckrosor lyser gult, skvätte en fisk upp och försvann. Undrar vad den fann?

Hemma glider solen fram.