– Varför stryker du lakan, undrar favoritflickan, det gör aldrig vi!

– Jag tycker det ser fint ut i linneskåpet och så är det skönare att ligga på släta och då kanske man inte blir lika skrynklig.

– Ja, du kanske har sett vissa, säger storebrorsan som vänd mot syrran solidariskt utvecklar min teori.

– Men, svarar flickan efter en snabb blick mot sin farmor i en vinkel man inte ser själv.

Jag skaffade glasögon sent, från Clas Ohlssons till progressiva. Läser fortfarande utan om jag måste. Långsyntheten kom som en överraskning men med glasögon på blir alla så gamla. Tar av mig dem så fort jag går in på toaletten. Det går rent automatiskt. Praktiskt. Jag slipper leta.

– Kom och titta, ropar jag en kväll och nu gäller det håret.

Först var det ljust, sen råttfärgat, därefter mörkt. De senaste åren randigt. Så där som andra betalar dyrt för att få.

– Vad säger du? ropar mannen inifrån vardagsrummet, lämnar läsfåtöljen, spanska boken och översättningspennan. Fusk, som favoritflickan sa häromveckan.

– Titta, visar jag och drar fram en slinga, den skiftar i rött! Grått eller vitt, det vet man. Men rött!

– Läckert, tycker mannen, vithårig. Ljus, anser jag.

– Har aldrig färgat håret men när jag var sjutton tonade jag det hemma i smyg, ädelkastanj stod det på tuben och det var inte meningen att mamma skulle se. På henne blev det snyggt.

– Du har bytt hår många gånger sen dess, påminner mannen, det kan inte vara det.

För de våra kommer vi från förr i tiden men är ännu inte historiska.

– Och du jobbar än, konstaterar en av morfars grabbar.

– Ja, så länge min hjärna är pigg.

– Din hjärna är gammal, informerar favoritflickan, barn har nya!

– Ja, min har varit med om mer, mycket har den lärt sig och lär sig än, där finns många spår, många minnen. Alla åldrar bär man i sig och nytt händer. Det är intressant!

– Men den ÄR gammal!

– Tur är det. Annars visste jag inte vad jag vet. Och när jag fick hjärnblödningen rann gammalt blod ut och nytt kom in. Den piggnade till!

– Blod bildas hela tiden, påpekar flickan. Hon är åtta.

Det visste jag inget om när jag var i hennes ålder. Nu vet jag att det allra mesta i ens kropp byts ut ganska ofta och i smyg. Bara kärnan kvar och den kan till och med bli mer egen med åren.

Till slut når man ner till sina slumrande gener, ser det ut som. Eftersom det röda pigmentet är så starkt tar det också längre tid innan det blir grått, står det på nätet. Det förklarar en del, påstår mannen.