Ja, när de fem nordligaste teatrarna i Finland och Sverige gått samman för att skapa en teaterföreställning med anledning av Finlands 100-årsjubileum saknas inte vilja och intentioner, dock riktning.

För vilken berättelse vill man egentligen gestalta i ”Kultakausi / Strålande tider”?

Håll nu i er, för precis som föreställningen utspelas på en konferens på en finlandsbåt i gungning, kastas man som publik mellan högt och lågt, historia och nutid, kärlek och guldfiskar, Kekkonen och potatis, den finska identiteten, den finska guldålder inom konsten och dagens storytelling, marknadsföring kontra äkthet... Och då har inte den Karelska köttgrytan ännu hamnat på bordet eller för den skull driften med vår samtids stora behov av självförverkligande. Det är minst sagt förvirrande, huvudet snurrar och då bjuds plötsligt publiken in till en liten interaktiv övning där vi alla blir konferensdeltagare och får ge bänkgrannen massage!?

Temat för Finlands 100-årsjubileum är Tillsammans. Ytterligare en historia man sökt pressa in i denna pjäs, som förvisso i vissa mycket korta stunder glimmar till, men de scener som möjligen kunnat lyfta och ge någon av alla de berättelser man bjuder på nerv, ett ansikte, ett syfte – något mer än endimensionella karaktärer – utforskas aldrig. Humorn man utlovar blir en snurrig transportsträcka mot slutet av första akten. Och den andra akten undviker jag att nämna även om slutet är lika oväntat som vilken science fiction film som helst.