Nu pyr inte elden längre i de västmanländska skogar. Ett livgivande regn släcker den sista glöden och lägger ett fuktigt täcke över den dammande askan. Sveriges största skogsbrand är släckt. De flyende och evakuerade kan återvända till sin stugor och starta om på nytt. Börja bygga upp det som brunnit ner.

Tidigare, när branden härjade som värst klarade räddningsledningen inte att göra vad de var satta att göra. Evakueringen fungerade inte som den skulle. De som skulle ut ur området hade inte fått tydliga direktiv. Många gånger var direktiven motsägelsefulla. Branden härjade i flera kommuner och därför var det problem med samordningen.

Vilken tur, i all otur, att det bara var en vanlig skogsbrand som orsakade denna förödelse. Att det gick att känna faran. Att brandrök luktar, sticker i halsen och får ögonen att rinna. Vilken tur att det fanns tid att varna grannar och sätta sig i säkerhet. Vilken tur att det går att återvända, städa upp och att åter bygga det som elden tog.

Jag tänker att sådan tur har inte de som bor i Fukushima. De kan inte lukta sig till den radioaktiva faran. De kommer antagligen aldrig att kunna återvända, känna trygghet och bygga upp sina raserade hem igen.

Vilken tur att det var en vanlig brand i Västmanland och ingen havererande reaktor i Forsmark. En reaktor som krånglar och nödkylsystemets reservkraft som inte startar. Hur går det då till att evakuera Stockholm, om nu vinden behagar blåsa i den riktningen? Hur ska de kringboende uppfatta faran då radioaktiviteten är luktfri. Hur går det till att skydda sig mot små dödligt radioaktiva hotspots, de dammkorn som du andas in och som bär på plutoniummolekyler som under resten av ditt liv sitter fast och strålar i dina lungvävnader?

Låt oss anta att Putins Ryssland, mot all förmodan bygger en kärnkraftsreaktor i Pyhäjoki, 15 mil från Norrbottenskusten. Låt oss anta att ett gäng terrorister kapar det tidiga morgonplanet från Arlanda med destination Luleå och att det denna höstmorgon blåser en kylig bris från öster.

Denna tidiga, kyliga morgon strax före inflygningen mot Luleå ändrar planet riktning och tar sikte på reaktorn i Pyhäjoki. Med en fruktansvärd kraft störtar det in i reaktorbyggnaden och krossar samtidigt de bassänger där det mellanlagrade radioaktiva avfallet skulle ligga förvarat för kylning under den kommande femtio åren. Nu rinner denna radioaktivitet ut i Bottenvikens grunda vatten och följer strömmarna mot Norrbottenskusten. Reaktorbyggnaden har spruckit och nödkylsystemet startar inte ...

Med tanke på det kommande valet så undrar jag om ni som hamnar i någon politisk församling den 14 september har för avsikt att öva hur vi utrymmer Norrbotten under nästa mandatperiod. Om nu något tidigt morgonplan skulle styra mot det planerade ryska kärnkraftverket i Pyhäjoki.

Fast bättre är att stänga alla världens kärnkraftverk NU och öva på den enklare varianten med vanlig stickande brandrök.

Per Holmqvist,

Kärnkraftsfritt Bottenviken i Piteå