Slutet på inbördeskriget i Syrien närmar sig, och avgörandet ligger i Rysslands hand. Så kan läget inför det väntade angreppet på staden Idlib, det sista rebellfästet, sammanfattas.

Idlib var den andra provinshuvudstaden som Assadregimen förlorade; den första var Raqqa, sedermera Islamiska statens huvudstad i landet. Idlibs fall var också en av de motgångar för regimen som aktiverade Rysslands solidaritet. Under sommaren 2015 inleddes den ryska intervention som vände inbördeskrigets förlopp.

Att bara Idlib återstår är ur detta perspektiv en succé för rysk utrikes- och säkerhetspolitik. Ryssland har räddat en allierad i regionen och samtidigt gjort sig oumbärligt i världspolitiken. Isoleringen efter invasionen av Ukraina är bruten. En seger är inom räckhåll. ”För regimen skulle sannolikt ett slag om Idlib vara möjligt att vinna med stöd av ryskt flygvapen”, skriver tankesmedjan International Crisis Group i en ny analys.

I nuläget, däremot, är Idlib en påminnelse om allt Ryssland inte har lyckats med. Det är från Idlib som Rysslands tillfälliga baser angrips, med hjälp av drönare. Det är också i Idlib som terroristgrupper har samlats. En talesman för Kreml sa nyligen att situationen underminerar stabiliteten i Syrien.

Något slags angrepp väntas därför. Trumpadministrationen har redan varnat Assadregimen för att använda kemiska stridsmedel. Trump har också varnat Ryssland för att delta i den mänskliga tragedi som eventuellt kommer att utspela sig i Idlib.

Tragedi är ett väl valt ord i sammanhanget. Idlib är inte bara ett rebellfäste, det är också tre miljoner människors hemvist. En miljon av dem beräknas vara flyktingar från andra delar av Syrien. ”Dessa människor har ingenstans att fly om regimen skulle sätta igång ett fullskaligt angrepp”, skriver International Crisis Group. ”Dödstalen skulle kunna bli skyhöga.” FN har varnat för en humanitär katastrof som skulle vara större än något som hittills har skådats under denna konflikt – vilket inte vill säga lite.

Tragedin har dessutom fördjupats av att det var just till Idlib som rebeller evakuerades från andra fästen, i syfte att undvika blodbad. De har inte heller någonstans att ta vägen, och de kan inte ge upp.

En måhända from förhoppning är att Ryssland ska överväga de risker som en humanitär katastrof för med sig och söka alternativ istället. Idlibs läge nära den turkiska gränsen är viktigt i sammanhanget. Ett angrepp skulle innebära stort tryck mot gränsen – en flyktingvåg som bland mycket annat skulle undergräva ryska påståenden om att situationen i Syrien är på väg att normaliseras.

Även så är den oundvikliga slutsatsen att Ryssland spelar en mycket större roll i Mellanöstern än vad som egentligen motiveras av ekonomisk styrka eller ”soft power”. Militär kapacitet, och beredskapen att använda den, har lett till att Ryssland avgör när och hur inbördeskriget i Syrien slutar.