Den tidigare Svenska arbetsgivareföreningen, SAF:s system av ovärdiga arbetsvillkor har återinförts i en så stor omfattning att vi vanliga människor kanske har svårt att förstå vidden av det, fastän vi redan lever mitt i denna högerradikalisering understödd av EU. De som stressar ihjäl sig på arbetet eller de som jagas runt i det ständiga arbetslöshetsmaskineriet ges sällan tid att tänka efter.

Det som föranledde det tre kilometer långa demonstrationståget med tusentals arbetare under Kristi himmelfärds dag vid Ådalen 1931 vilket slutade med fem skadade och fem döda efter skottlossning från militär, var att ett 60-tal strejkbrytare skickats till en hamn för att utföra lastningsarbete av pappersmassa i de strejkandes ställe. Strejken skulle därmed inte ha fått den avsedda effekten och slagsmål uppstod mellan strejkande och strejkbrytare. SAF hade ett organiserat system i att rekrytera och transportera strejkbrytare till de platser där arbetet inte blev utfört på grund av strejk.

Grundprincipen i SAF:s system att ställa arbetare mot varandra för att få dem att acceptera lägre lön och sämre arbetsförhållanden har återupptagits genom EU-medlemskapets fria rörlighet för arbetskraft och tjänster. Inte bara människor från massarbetslöshetens Europa, utan även de som flyr från krigs- och oroshärdar utnyttjas för att upprätthålla den ständiga arbetslösheten som ett maktens verktyg mot arbetarklassen.

Högern har fått god hjälp med att återskapa detta system. I november 1985 under socialdemokratisk regering och finansministerns överinseende antändes en inflationsbrasa av Riksbankens styrelse genom beslutet att avreglera kreditmarknaden, vilket troligen bidrog till 1990-talskrisen. År 2000 beslutade Socialdemokraterna med samarbetspartier att införa aktivitetsgarantin, ett tvångsarbetsläger för långtidsarbetslösa, samt att avlägsna det skydd mot fattigdom och maktlöshet som a-kassan utgjort för arbetarna.