Vi lever i en orolig tid. Behovet av sakliga och proffsiga nyhetsmedier är följaktligen stort. Det var därför med förvåning som jag läste Kurirens största nyhet måndagen den 22 maj: "Ifrågasatt övning slår alla rekord".

För vad är nyckelfakta om den av Finland ledda ACE-flygövning som nu pågår över bland annat Norrbotten? Jo, att den i år har färre, inte fler, deltagande flygplan än föregående ACE.

Fakta som saknades i "rekordartikeln" är nämligen att förra gången det var en ACE-övning, alltså 2015, deltog sammanlagt 115 flygplan av olika slag. Antalet deltagande plan, fordon och människor - det är det som främst jämförs när övningars storlek diskuteras.

Hur många plan deltar då i år? Årets övning är ännu inte avslutad, förhållanden kan ändras och antalet deltagande plan anges därför av Försvarsmakten ännu inte exakt, utan man säger "strax över 100" på sin hemsida. Finlands försvarsmakt, som leder övningen, uppskattar att det kan bli 107 plan.

Man kan givetvis säga att övningen har fått två till deltagande länder och därmed har väl ett slags "rekord" slagits. På förstasidan står det dock "alla rekord".

ACE-övningen är verkligen stor, men skulle inte dess storlek i jämförelse med andra länders övningar kunna framgå? Är det inte viktigt med kontext? Alla kan utan större svårighet ta reda på att de ryska väpnade styrkorna själva har meddelat siffror som överstiger antalen vid övningar i väst.

Några exempel följer; i årets ACE-övning över norra Finland, Nordnorge och Norrbotten övar alltså cirka 3 500 personer och 107 flygplan.

Jämför det med de geografiskt närliggande ryska Zapad-övningarna som återupptogs 2009 (året efter att man gått in i Georgien). Den senaste (2013) växte från anmälda 13 000 man till mellan 50 000 och 70 000. Den övningen var ändå mindre än samma års största ryska övning, som enligt Moskvas egna uppgifter omfattade 160 000 man, 1 000 pansarfordon och 130 flygplan. I mars 2015 satte president Putin igång en oanmäld övning intill Finland, som omfattade bland annat 80 000 soldater, 220 flygplan och helikoptrar.

Till kontexten hör även politiken. Sedan många år är en av de mest populära ryska böckerna om säkerhetspolitik "Geopolitikens grunder" av Alexander Dugin. Den har ett avsnitt betitlat "Den finska frågan" i vilken det står om ett ryskt behov av att kontrollera den finsksvenska gränsen. Författaren Dugin skriver öppet att boken tagits fram med hjälp av en general vid ryska generalstabens militärakademi.

Detta är dock inte ett inlägg för Nato-medlemskap. Jag förordar i stället mer samarbete med Finland. För övrigt skulle makthavarna i Kreml lätt kunna verka för avspänning och en bättre framtid (inte minst för den ryska ekonomin) genom att sluta föra krig mot Ukraina och liksom Nato föranmäla sina större övningar. Kreml genomförde fyra oanmälda storövningar 2013, ifjol elva stycken. Att inte föranmäla stora övningar skapar osäkerhet och är en viktig del av kontexten.

Lars Gyllenhaal,

författare i Norrbotten