Man är sin historia, konstaterade Therese Frisell, beredskapschef för Livsmedelsverket i söndagens SVT Agenda. Sverige har ett långt förflutet av att inte befinna sig i krig och det präglade nedmonteringen av civilförsvaret efter Sovjetunionens upplösning.

”Då fanns det en livsmedelsberedskap. Vi hade lager och vi hade också människor som var medvetna om vilken roll de skulle ta om någonting hände. Det finns inte kvar. Inga lager är kvar. Individens ansvar och beredskap tror inte jag är känt hos alla.”

De enda livsmedelslager som finns i Sverige är butikskedjornas centrallager som räcker i några få dagar. Skulle distributionssystemet slås ut är det slut i dagligvaruhandeln efter ett dygn.

Även det inhemska lantbruket är sårbart. Sveriges livsmedelsproduktion är starkt beroende av importerad diesel. Försvinner elektriciteten som i dag driver jordbrukens vattenpumpar och mjölkrobotar fungerar produktionen endast så länge reservgeneratorerna har bränsle.

Det betyder inte automatiskt att staten genast bör bygga upp egna livsmedelförråd, enligt Kalla kriget-modell. Sven Lindgren från Civilförsvarsförbundet föreslog i Agenda i stället avtal med den privata industrin.

”Vi i Civilförsvarsförbundet säger inte att vi måste bygga upp stora statliga beredskapslager, det är bättre att man gör avtal och stiftar lagar och att handeln själv, som har kunskaperna, tar hand om lagerfrågan. Så att vi får en beredskap som sträcker sig längre än en enda vecka.

Ansvarig minister Anders Ygeman (S), visade under söndagens SVT Agenda viss förståelse för allvaret i situationen. Men lösningarna lyste med sin frånvaro.

Trots att regeringen slagit fast att beredskapsarbetet inom civilförsvaret ska återupptas så har det inte tillskjutits några extra pengar. Det är direkt ansvarslöst.

Att alla hushåll, utan myndigheternas hjälp, är skyldiga att ordna med mat, värme och vatten i tre dygn är en rimlig ansvarsfördelning. Men det större åtagandet att försörja befolkningen i en allvarlig krissituation vilar på staten.