Svensk skola står inför sin svåraste utmaning på decennier. I en situation med akut lärarbrist och långvarig negativ kunskapsutveckling har skolan även fått ett stort inflöde av elever med ett annat modersmål än svenska, där vissa också flytt från krig och katastrof. Situationen är exceptionell och kräver satsningar på alla plan.

Detta betyder en extra stor utmaning för kommunsektorn. Det krävs kraftfullt agerande för att säkra skolgången för alla elever. Där är lärarförsörjningen en nyckel, alltså att både locka nya lärare samt behålla de befintliga.

Det finns bara en väg framåt: Satsa på lärarna och skolan! Uppmaningen riktas till alla kommuner, oavsett vilka partier som styr. Och pengar finns, om viljan finns. Kommunerna redovisar rekordöverskott. Och ekonomerna kräver satsningar på skola och utbildning för att klara utmaningarna i ekonomin. Det är en investering för framtiden.

Lärarbristen är akut. Men för att man ska kunna rekrytera nya lärare och locka tillbaka de lärare som lämnat yrket krävs samma sak som överallt annars på arbetsmarknaden. I grunden gäller det att satsa på konkurrenskraftiga löner och en god arbetsmiljö. Lärare måste få möjligheten att göra ett bra jobb. Tillräckligt med tid för planering och efterarbete är en förutsättning för kvalitet och ökad likvärdighet. Lärare måste få förutsättningar att möta varje elev, varje dag!

Det behövs alltså långsiktiga satsningar på lön, profession och arbetsmiljö. Låt mig nämna några saker som jag menar måste göras:

# Höj lärarlönerna och förbättra arbetsvillkoren genom minskad arbetsbelastning och bättre arbetsmiljö. Det är i slutändan helt avgörande för att långsiktigt få fler lärare att stanna i yrket, locka tillbaka lärare till yrket och attrahera fler att söka till lärarutbildningen.

# Inrätta det professionsutvecklingsprogram som Skolkommissionen föreslagit. Det innebär tydligare karriärmöjligheter och möjlighet till kompetensutveckling genom hela yrkeslivet.

# Överväg ytterligare incitament för att locka fler att utbilda lärare i vissa kritiska bristämnen. Det kan till exempel handla om förmånlig studiefinansiering (bidrag i stället för lån), avskrivning av studielån efter avlagd examen och efterföljande läraranställning. Även att inrätta fler så kallade basår vid fler lärosäten för att underlätta för studenter att läsa in kurser för särskild behörighet kan vara bra.

# Genomför Skolkommissionens förslag om kompetensförsörjningen till skolan. Det krävs långsiktiga kapacitetsförstärkningar till lärarutbildningen i stället för tillfälliga lösningar och att man fortsatt satsar på till exempel kompletterande utbildning för utländska lärare och olika initiativ för att få personer med lärarbakgrund att återvända till yrket.

Jag vill samtidigt vara tydlig med att så kallade "snabbspår" till läraryrket inte får innebära sänkta krav på kvalitet genom att centrala inslag i lärarutbildningen (som till exempel praktik och metodik) reduceras. Studenterna får inte bli sämre förberedda för yrkesutövningen, det drabbar i slutändan kvaliteten på undervisningen

Både den nuvarande regeringen och den föregående tycks ha insett löneproblemet och har tagit några viktiga första steg för att höja lärarnas löner. Men det räcker inte, arbetsmiljön måste förbättras och löneökningarna måste fortsätta, och komma fler till del. Lärare måste upp på lönenivåer som visar att utbildning lönar sig.

Då kan vi förhoppningsvis locka tillbaka de lärare som har lämnat yrket och även få fler lämpliga studenter att inte bara vilja, utan verkligen utbilda sig till lärare!

Åsa Fahlén,

ordförande Lärarnas Riksförbund