Partisympatimätningarna från Statistiska centralbyrån, SCB, är inte de mest aktuella. De tar mer tid att genomföra än andra opinionsundersökningar och fångar därmed sällan upp de allra senaste växlingarna. Men SCB:s mätningar bygger på betydligt fler intervjuade än ordinära opinionsmätningar. Det ger dem större tyngd och tillförlitlighet.

Opinionsmätningen som publicerades 5 juni var den sista från SCB inför valet i september. Och reaktionerna på den säger en hel del om djupet på Socialdemokraternas kris. 28,3 procent, klart sämre än både mätningen från november 2017 och valresultatet 2014 hälsades med lättnad av många partiaktiva. För det kunde ju ha varit ännu värre.

Då ska man ändå veta att SCB tenderar att överskatta Socialdemokraternas väljarstöd. Partiet brukar dessutom tappa väljare ju närmare valdagen vi kommer. Samtidigt plågas Socialdemokraterna av en uppslitande intern konflikt om både innehåll och retorisk ton i migrationspolitiken.

Frågan är i hur stor utsträckning partiets nya migrationspolitik, som presenterades mitt under mätperioden, tagit sig uttryck i tillbakagången? Många journalister och politiska förståsigpåare har tvärsäkert pekat ut utspelet om en stramare migrationspolitik som den största anledningen till raset i SCB-mätningen. Men vad beror det i sådana fall på att partiet läckt väljare till framförallt Sverigedemokraterna? Det är ju knappast så att Sverigedemokraterna är mindre migrationskritiska än Socialdemokraterna.

Då är dubbelspelet i migrationsfrågan förmodligen ett större problem. Socialdemokraterna säger å ena sidan att den mer restriktiva migrationspolitiken ska ligga fast och att Sverige inte kan ha regler som avviker rejält från vad som gäller i resten av Europa. Å andra sidan väntas S – tillsammans med en ohelig allians bestående MP, V och C – under torsdagen rösta igenom fram ett rätts- och principvidrigt lagförslag som ska ge cirka 9 000 vuxna uppehållstillstånd i Sverige trots att de saknar asylskäl.

Försöket att helgardera i valårets viktigaste fråga är inte trovärdigt i väljarnas ögon. Ambitionen att hålla sig vän med alla – både de som vill strama åt migrationspolitiken och de som vill mjuka upp dem – har i stället lett till att Socialdemokraterna stött bort båda grupperna.