Efter jag har tagit del av turbulensen kring målningen "Älska mig" har jag några reflextioner kring detta. Den självutnämnde feministen Lars Törnman (Kirunas starke man) försvarade vid den tiden rätten att förskona allmänheten (överheten) från sådana "övertramp" i Kirunas stadshus. Men att 20 år efteråt finna att samma debatt återuppstår är märkligt, speciellt i skuggan av Metoorörelsen. Att missunna den feminina delen av befolkningen plus icke fördomsfulla män nöjet att betrakta målningen "Älska mig" är anmärkningsvärt, eller tänker Kirunas kommun följa i terroristen Akilovs fotspår, han som även ville fördöma Carl Milles skulpturgrupp Orpheus utanför Stockholms konserthus.

Jag hoppas på ett mer vidsynt och humoristiskt synsätt i framtiden och framförallt att inte målningen "Älska mig" göms undan i ett så kallat giftskåp (läs förråd) utan placeras väl synligt även i framtidens Kiruna.