Efter att ha läst debattinlägget i NK den 22 augusti undertecknat av bland andra Niklas Nordström och Yvonne Stålnacke kan man undra var solidariteten mot våra ungdomar och medborgare finns.

Vi vet att det är betydande svårigheter att få tag på en bostad till rimliga kostnader för ungdomar och övriga icke penningstinna kommunmedborgare. Det är alltför många som är hänvisade till att bo hemma långt upp i ungdomsåren/vuxenåren trots att de önskar ett eget boende.

Då framstår det som närmast hånfullt och minst sagt oansvarigt att reservera 25 procent eller var 4:e lägenhet till främmande människor - och dessutom gratis genom att deras boende och levnadsomkostnader (mat, kläder, hushållartiklar, möbler, mobiltelefoner med mera, med mera) betalas med våra skattepengar. När får våra egna ungdomar - som har "liten" eller ingen egen ekonomi - motsvarande "gratisförmåner2? Grupper ställs mot grupper vilket inte är en bra utveckling.

Därutöver tillkommer kostnader under många år för att lära sig svenska språket och gå igenom olika utbildningar för att kunna bli anställningsbara i våra alltmer komplexa arbetsmiljöer - såväl hos privata företag som hos offentliga myndigheter.

Hur kan det vara viktigare att prioritera människor, både unga och äldre, från främmande länder med helt andra kulturer och språk än våra egna medborgare? Att Luleå kommun skall växa med ensamkommande och flyktingar kan ju inte vara ett övergripande mål då vi vet att det i genomsnitt tar nio år (och då har bara 50 procent av dem ett arbete) innan dessa har ett arbete som de kan försörja sig själva med och dessutom bidra till våra många gemensamma kostnader ett modernt och komplext samhälle har.

Att däremot se till att våra egna ungdomar och våra LTU-studenter blir kvar här, med möjligheter till jobb och bostäder och inte ser sig tvungna att dra söderut borde vara kommunens allra högsta prioritet.

Vi har olika diasporor (utomeuropeiska folkgrupper) redan i vår kommun som om andelen växer för fort riskerar att vårt samhälle delas genom de traditioner och seder som utvecklas i deras miljöer. Kulturer som är svåra att integrera/assimilera in i våra samhällen och som på andra håll i landet skapat ohållbara delade samhällen/parallellsamhällen med uppenbart svåra och alltmer växande problem. Inte alla, men alltför många gillar dessutom inte vårt västerländska sätt att leva. Vi ser det från andra platser runt om i landet. Det vill vi inte se hända här i Luleå kommun.

Jag är orolig och ibland förtvivlad över hur utvecklingen drar iväg utan att vi lokala och regionala medborgare fått information om och möjlighet att påverka innan stora beslut fattats som får/kommer att få en påtaglig påverkan på våra samhällen. Var har mandaten för dessa beslut hämtats?

Att de som ser arbetsuppgifter och inkomstmöjligheter växa genom stor flykting- och asylmottagning är påhejare förstår jag. Men att tro att de som kommer hit med bristfällig eller oftast ingen utbildning skall bli tjänstemän i kommunen eller i olika statliga eller privata verksamheter med komplexa arbetsuppgifter inom överskådlig framtid - om alls - tror jag knappast på.

Arbetskraftsinvandring av specialister och experter som företagen och andra organisationer och verksamheter är i behov av och tar ansvar för är ju en viktig del för ett fungerande samhälle. De behöver också bostäder och kommunal service. De bör också stå högt upp i prioritet.

Gösta Johnsson,

Bergnäset Luleå