Skolpolitikerna i Luleå kommun vägrar envist att acceptera kravet på alternativ till kommunens skolor, varför man med "en dåres envishet" konsekvent säger nej till alla försök att starta friskolor. Uppenbarligen har man insett att dessa erbjuder attraktivare undervisning och skolmiljö än kommunen, därför utgör de ett "hot" mot kommunens skolmonopol. Då borde alla ställa sig frågan: Är skolan till för eleverna eller är eleverna till för skolan?

För de flesta är svaret givet. Dock icke för Luleås cementerade skolpolitiker som betraktar valfrihet som ett hot mot det som, enligt dem, är den bästa skolan.

Det kanske är dags att välja nya politiker till kommunens nämnder vid nästa val. Politiker som inte har denna patologiska skräck för alla alternativa välfärdsverksamheter.