Partier från höger till vänster tävlar om att förbättra skolan. Tyvärr utgår båda blocken från ett kortsiktigt tänkande, där fokus ligger på hur budgeten för nästa år ska pusslas ihop eller klassernas storlek. Intresset är begränsat för det som enligt forskningen ger bäst effekt: riktat stöd till de barn som tidigt inte hänger med. Rätt utformat kan förebyggande satsningar minska risken för ett framtida liv i utanförskap. Därmed kan de påtagligt minska behovet av framtida offentliga utgifter.

Under de första skolåren halkar många barn efter och ger upp hoppet om att lyckas med studierna. Skolmisslyckanden översätts till högre risk för framtida arbetslöshet. Om dagens mönster håller i sig kan vi förvänta oss att 100 av de 776 barn som varje år börjar skolan i Luleå senare hamnar i utanförskap. Det leder inte bara till en social kostnad, utan också till en omfattande samhällsekonomisk förlust. Den rena ekonomiska prislappen för att en individ hamnar i livslångt utanförskap i stället för att komma i arbete är nämligen runt tolv miljoner kronor.

Små riktade insatser kan hjälpa ungdomar att undvika framtida utanförskap. Ett exempel är föräldrastödsprogrammet COPE för barn med utagerande beteendeproblem. Uppsala Universitet har på uppdrag av stiftelsen Skandia Idéer för livet räknat på effekterna av COPE. Redan det första året sparar kommunen två kronor per investerad krona eftersom behovet av särskilt stöd från assistenter, kuratorer och specialpedagoger minskar. På 15 års sikt kan programmet generera mellan sju och åtta kronor tillbaka i besparingar för varje investerad krona.

Nobelpristagaren James Heckman har visat att tidiga insatser påtagligt kan stärka de svagaste elevernas möjligheter. Rätt utformat kan insatserna inte bara lyfta ungdomars livschanser, utan dessutom minska den offentliga sektorns kostnad för framtida arbetslöshet, missbruk, kriminalitet och sjukdom. Principen är enkel: det är smartare att motverka framtida utanförskap än att vänta på att utanförskapet är ett faktum.

Det är inte lätt att gå ifrån dagens tänkande i välfärden, där utgångspunkten är att betala för utmaningar när de väl har uppstått, till att jobba förebyggande. Men vinsten med att tänka mer långsiktigt är uppenbar. Då får fler ungdomar möjligheten att klara studierna och senare stå på egna ben. Det är ett långt bättre val än dagens system, där vi passivt accepterat att en stor grupp unga varje år slussas in i social och ekonomisk marginalisering.

Lena Hök,

hållbarhetschef Skandia

Nima Sanandaji,

teknologie doktor