Ett större EU som gör mer saker. Det är vad Liberalerna går till val på. Inte ett bättre eller smartare EU som fokuserar på att utföra sina uppgifter bättre utan helt enkelt mer EU för sakens skull. Det märks att paniken är påtaglig, partiet befinner sig fortfarande opinionsmässigt vid riksdagsspärren.

En sak är säker, det är svårt att anklaga Liberalerna för populism. Det ligger närmare till hands att fundera på om inte partiet medvetet försöker åka ur riksdagen. Programförklaringen som levererades på en pressträff av partiledare Jan Björklund omfattar 28 punkter för ”mer EU”. Allt är dock inte helt uppåt väggarna.

Att EU bör fortsätta stå upp emot Ryssland är till exempel en god ambition. Det europeiska samarbetet blir allt viktigare i tider av osäkerhet i vårt närområde. Den europeiska sammanhållningen är värd att kämpa för, särskilt nu när den ifrågasätts av nyvalda Moskvavänliga regeringar i samarbetet. Men det är ingen valvinnare.

Inte heller lär utökad EU-budget, EU-skatt på flygresor, EU-avgift på plast som inte återvinns eller europeisk koldioxidbeskattning öka åtgången av Liberalernas valsedlar. Att partiet inte längre nöjer sig med att vilja ha ”jämställd föräldraförsäkring” på hemmaplan utan numera kräver att EU ska engagera sig i att medlemsländerna ska avskaffa sambeskattning av gifta är direkt absurt.

Liberalernas inställning till EU:s budget visar inte heller den några tecken på att ha mognat. Utöver att vilja utöka den kräver partiet att EU:s jordbruksstöd halveras omgående. Pengarna ska givetvis inte stanna hos medlemsländerna utan ska användas till forskning och utbildning i EU:s regi. Detta trots att det är något länderna kan sköta nog så väl själva.

Att svenska jordbruk är så tyngda av skatter och regler att det enda som gör att det fortfarande går att driva jordbruk med något som helst hopp om lönsamhet är EU:s jordbruksstöd verkar partiet inte förstå. Varje parti som föreslår att EU:s jordbruksstöd ska minska bör avkrävas en förklaring över hur svenska jordbruk ska kompenseras för att man har de sämsta villkoren inom frihandelsområdet.

Liberalerna gräver nu sin egen grav med en EU-målad spade. Att gå till val på mer EU för EU:s egen skull andas inte bara desperation utan politiskt självskadebeteende.