När jag har jobbat kväll så finns det ett hedersuppdrag som väntar mig då jag kommer hem. Mina två äldsta barn vill att pappa kommer upp och ger dem en kram och säger godnatt innan det är dags att sova. Det är såklart det bästa uppdraget som finns. Bara tanken på att de skulle tvingas ligga där och vänta därför att pappa omkommit på jobbet är såklart något som otänkbart och oacceptabelt.
Fast det är precis vad det handlar om. Liv och död. Varje dag riskerar människor livet i sin yrkesutövning efter E 10. Det handlar inte om de risker som kan finnas dolda i varje jobb. Här handlar det om risker så stora så att de flesta upplevt "oj, nu var det nära" varje vecka på jobbet.
Hur kan det få vara så? Varför är det här ens en fråga som är aktuell i nutid och inte bara en skamlig rest från det förflutna? Det handlar om pengar och det handlar om prioriteringar. Fast hur värderar man arbetsmiljö och fara för liv i pengar?
Kan och får det ens vara en budgetfråga? Svaret är såklart nej.
Det är en skam och förutom det har även ett tydligt vallöfte getts om att E 10 ska åtgärdas och bli tryggare. Det borde ha hänt långt tidigare och under den tid som förflutit har allvarliga tillbud och dödsfall avlöst varandra.
Ambulansförare som känner ångest över en transport mellan Kiruna och Gällivare. Bussförare som alltför ofta känner att "i dag hade jag tur" då de summerar sitt arbetspass.
Nu behöver Trafikverket prioritera rätt, prioritera snabbt och Socialdemokraterna agera tydligt för att löftet som getts blir verklighet och inte förblir ett dåligt samvete i väntan på det självklara.
I framtiden så hoppas jag att E 10 benämns som vägen som en gång kallades dödens väg. I framtiden förväntar jag mig att E 10 inte är den väg som gör att ett barn förgäves får vänta på godnattkramen som inte kommer.