Jag förstår inte av vilken anledning KU (konstitutionsutskottet) med miljöpartisten Peter Eriksson i spetsen, kallat Maud Olofsson till ett KU-förhör flera år efter att Nuonaffären slutfördes.

Hur många i Sverige skulle ha sagt nej, när ekonomiska rådgivare och andra så kallade experter samt Vattenfalls styrelse ansåg att det var en bra affär?

Att det nu visat sig att det inte blev så är väl inte Maud Olofssons fel. Europakrisen och låga elpriser var svåra att förutse. De som som verkligen borde ställas till svars via media är alla dessa självgoda experter och Vattenfalls styrelse.

Tänk om det hade varit så att Maud Olofsson sagt nej till affären, trots alla experter. Om det sedan visat sig vara en god affär - då hade hon naturligtvis blivit kallad till KU och fått utstå spott och spe.

Hon har sagt att det kan ha funnits brister i informationsflödet. Antagligen finns det ett regelverk som måste ses över. Om KU fortsätter på den inslagna vägen att kalla före detta ministrar för att traggla om gamla affärer så kommer väl Laila Freivalds att utfrågas i detalj om tsunamikatastrofen och dess tragiska följder. Jag tycker att det skulle vara grymt. Hon har lidit nog.

När det gäller Nuonfallet så har i alla fall ingen dött. Jag tycker att regeringen ska ta bort möjligheten att kalla före detta ministrar till förnedrande förhör för händelser som säkert blev utredda när de hände. Att de borgerliga partierna i stort sett accepterade hela cirkusen gör mig besviken. Affären är gjord för flera år sedan och ingenting kan ändras. Varför då hålla på med allt detta? Jag trodde att KU hade viktigare saker att göra.