Polisen har välförtjänt lovordats för sitt resoluta agerande i samband med terrordådet i Stockholm i fredags.

Bilden av de två poliserna som springer med dragna vapen längs Drottninggatan i riktning mot brottsplatsen direkt efter dådet har närmast blivit ikonisk. Bilderna på polisbilar som överhöljts med blommor har tusentals delningar på sociala medier. Bilden på en tungt beväpnad polis som hjälper en äldre dam över övergångsstället fick blixtsnabb spridning över hela världen.

Det är tydligt att den svenska polisen tagit lärdom av terrorinsatser i andra länder. Kort efter dådet befann sig stora mängder poliser ute på gatorna. Kollektivtrafiken stoppades. En mycket stor yta i centrala Stockholm spärrades av. Och efter några timmar hade polisen faktiskt lyckats gripa den misstänkte gärningsmannen.

Det förvånar inte att förtroendet för polisen ökat med 19 procentenheter sedan januari, och att 91 procent av svenskarna tycker att polisen agerat bra i samband med terrordådet, enligt SVT/Novus.

Men tänk om det tidigare otänkbara skett någon annanstans än i hjärtat av huvudstaden. Hur hade polisens förmåga att säkra strategiska platser stått sig om terrordådet i stället inträffat exempelvis i Göteborg eller Malmö, där kapaciteten inte räcker till att hantera det vardagliga arbetet med skjutningar och gängkriminalitet i förorterna?

Anta att terroristerna i stället skulle slå till utanför någon av storstäderna, där polisen har ännu mindre resurser. Möjlighet att orsaka stora skador på människor och viktiga samhällsfunktioner finns också i en mindre stad som Luleå.

Terrorunderrättelser kan säkert analyseras på distans. Men polisen, med stödfunktioner exempelvis i form av bombgrupp och helikopterstöd, måste vara på plats när larmet går.

Vid bomblarmet på Björkskatan i Luleå förra tisdagen tog det hela nio timmar innan nationella bombgruppen i Stockholm hade konstaterat att det misstänkta föremålet inte var en bomb. Det är givetvis helt otillräckligt.

Redan år 2005 lades Norrbottenspolisens egen bombgrupp ned. Den underfinansierade organisationsreformen har sedan dess lett till en ytterligare centralisering av polisens resurser. För att medborgarna ska kunna känna trygghet även utanför storstäderna behövs satsningar här och nu.

Man kan diskutera vilka förmågor som ska finnas var någonstans och hur stora tillskott polisen i Region nord rent praktiskt klarar av att ta emot i närtid. Men vi har inte råd att vänta på att det händer något.