Stackars kämpande tornedalingar - förtryckta offer som har berövats sitt språk och sin identitet av de onda svenskarna? Apropå Bengt Niskas med fleras uttalanden i Kuriren den 7 juni.

I vart fall verkar det som att det är så en del av er vill framstå som och det har då pågått ända sedan 1809 års fred. Då började försvenskningen men hur skulle alternativet ha sett ut ? Vi hade förlorat Finland och vad var då naturligare än att lära tornedalingarna svenska och att finnarna inledde en motsvarande språklig process som ledde mot standardfinskan. Fullt logiskt, så gör varje nation därför att språket är så viktigt.

Skall vi inte i stället för den mer än 200-åriga kampen "mot" vara tacksamma över att vi fick ytterligare ett språk att uttrycka oss med.

Vad gjorde vi med skåningarna efter freden i Roskilde 1658. Naturligtvis påbörjades en försvenskningsprocess som i och för sig ledde till flera krig till skillnad från den fredliga skilsmässan mellan Sverige och Finland. Och fredligt har det förblivit, vi har aldrig utkämpat något krig mot Finland.

En del av skåningarna, kanske den övervägande delen, var inte beredda att lämna den kultur som i allt väsentligt var dansk men inte heller där fanns det något alternativ. Skulle Skåne tillhöra Sverige så måste skåningarna lära sig vårt språk.

Och vad gör vi med nysvenskarna i dag? Ja, självklart är vårt förhållningssätt att de måste lära sig svenska och ta till sig våra grundläggande värderingar om de vill bli assimilerade svenskar fullt ut. Vi kan inte och skall inte acceptera något parallellsamhälle. Sedan är det en annan sak att alla måste få odla den kultur som vi bär med oss.

Det gäller också tornedalingarna, vilka vi nu är. Det verkar som om en del vill framhålla oss som en etnisk minoritet. Det är vi inte, men möjligen en språklig sådan för den som så vill. Och inte heller behövs det någon utredning eller lagstiftning om vem som har rätt att kalla sig för tornedaling.

Själv skäms jag inte för att jag är tornedaling av födsel och ohejdad vana, men det skall erkännas, jag vill inte att "svenskarna" skall tro att vi alla känner oss som förtryckta offer.

Tvärtom tror jag att de allra flesta tornedalingar tycker att det räcker nu, mer än 200 år av "kamp" är nog. Så har jag i alla fall uppfattat min bekantskapskrets.

Och så till frågan om skattemedel till forskning om alla oförrätter som sägs ha begåtts mot oss. Syftet skulle då vara att uppnå försoning (Hu så hemskt - det låter nästan som Sydafrika) och förlåtelse. Jag tycker att det vore att devalvera begreppet forskning.

En parallell - när det för något år sedan var aktuellt att kommunalfullmäktige i Luleå skulle ta ställning till "meänkieli" inom förvaltningen, deltog jag i en information som hölls för politiker och intresserade av en kringresande från något departement. Denne framhöll att det kostar ingenting för skattebetalarna i Luleå, ni får pengarna från staten. Ett ansvarslöst förhållningssätt som man kan anta när man hanterar andras pengar. Lyckligtvis blev beslutet i fullmäktige, som jag har förstått det, att det räcker med finskan. Ett klokt och ansvarsfullt beslut. Vi skall vara rädda om våra skattemedel.

Olle Juntti