Det har betydelse vem som styr. Valet på söndag är ett vägval och har en betydelse för karaktären på framtidens Sverige. Perspektivet där en borgerlighet stödd av högerextremisterna i Sverigedemokraterna skulle få sätta sin prägel på framtidens Sverige är definitivt inte muntert. Det blir ett kallare samhälle.

Kombinationen skattesänkningar för de mest välbeställda, mer av privatiseringar och vinster i välfärden, försvagad regionalpolitik, lag om lägre löner, uppluckrad anställningstrygghet, sänkt a-kassa och mindre pengar till välfärden är knappast lockande.

När de högerextremas främlingsfientlighet och mentalitet dessutom riskerar att tvinga sig till inflytande i den praktiska politiken så är det riktigt allvarligt.

Sådant förflyttar steg för steg hela samhället i en mer intolerant riktning.

Vi som bor här i Sverige, oavsett ursprung och bakgrund, måste samsas med varandra. Det finns i grunden inget annat alternativ än att leva tillsammans på ett anständigt sätt. Att odla hat, fördomar, myter och titta snett på varandra löser inga problem. Snarare tvärtom. Det är inte konstruktivt. Rättigheter och skyldigheter gäller lika för alla.

Därför gäller det nu att vara tydlig och stå för en samhällsmodell som minskar klyftor, river barriärer och håller ihop Sverige. För mig är huvudinriktningen i samhällsutvecklingen mer viktig än krontalet i de olika löften som nu presenteras inför valet.

Det krävs ett starkt offentligt finansierat och styrt utbildningsväsende, starka kollektiva försäkringssystem, en stark offentligt finansierad sjuk- och äldrevård där behoven och inte plånbokens tjocklek styr, tydliga satsningar på polis och försvar, en bostadspolitik där samhället tar ansvar och bidrar till finansiering, en målmedveten regionalpolitik som utjämnar klyftor mellan stad och land och rejäla satsningar på språkundervisning för flyktingar och invandrare vilket öppnar dörren till arbetsmarknaden.

Men det är inte gratis. Det finns inte utrymme för skattesänkningsexperiment som gynnar framförallt de mest välbeställda. Sådant leder till underskott i statskassan och ökade lån. När borgarna regerade förra gången så drev de staten med underskott de sista fyra åren. Skolan, vården och omsorgen är viktigare än skattesänkningar för de rika med lånta medel !

Ett enkelt visdomsord är : Man kan inte bara leva på utgifter. Det krävs inkomster också.

Ett samhälle som håller ihop kräver också en rättvis fördelning. Därför är det rimligt att de mest kapitalstinna institutionerna och de mest välbeställda bidrar i ökad utsträckning till välfärden. När borgarna sedan ylar om att avundsjuka är drivkraften bakom dessa förslag så är det bra att påminna sig om August Strindbergs ord:

” Det överklassen kallar avundsjuka är ofta den fattiges rop på rättvisa.”

När man sedan betraktar moderatledarens resonerande piruetter kring samarbete med Sverigedemokraterna eller ej så märks instabiliteten tydligt. Hans uttalanden är något konjukturbetonade.

Det är enkelt att konstatera att enda garantin för att högerextremisterna i Sverigedemokraterna ska hållas borta från politisk makt är att Stefan Lövfen fortsätter som statsminister!

Peter Hultqvist (S)