I taxin på väg till Stadium Arena berättade chauffören om det svala basketintresset i stan.

Det är ingen som bryr sig, sa han.

Tre och en halv timme senare fick jag se nästan 1 400 personer heja fram sitt lag till seger.

Till en sjunde och helt avgörande finalmatch i Luleå.

Två övertidsperioder av galen dramatik med ett manus med så många vändningar att ingen producent hade tackat ja till att få det på duk.

Luften var slut.

Svetten rann.

Efter första perioden trodde jag aldrig att det skulle sluta så här.

58 sekunder in i matchen fick Tom Lidén ett öppet läge från trepoängslinjen.

Precis som Norrköping ville ha det.

Han missade och hemmalagets taktik gav önskat resultat.

Efter det vågade han inte ta några fler skott från den positionen i den första perioden.

Men i andra perioden kom självförtroendet tillbaka, likt en vrålhungrig katt som kommit hem efter veckor på vift åt han allt som kom i hans väg och växte fram till Luleå bästa spelare i första halvlek.

Det var ingen felfri insats, men han vågade och sänkte elva poäng när ingen annan ville ta det ansvaret.

Brandon Rozzell skulle behöva stå för en riktigt bra match för att Luleå skulle vinna.

Det gjorde han.

Stundtals.

Med 38 sekunder kvar hade han chansen att avgöra.

Bli hjälte.

Guarden sänkte en superviktig trea och fick med sig ett bonuskast. Han sprang fram mot Peter Öqvist och båda skrek så halsmandlarna nästan flög ut.

Luleå i ledning med 76–74.

Så svek nerverna honom.

Han missade bonuskastet.

Gerry Royce Blakes II, som växte fram till en gigant i Norrköping i andra halvlek, sänkte en lång tvåa och vi hade 76–76 efter fyra perioder.

Luleå klarade inte av att hantera läget samtidigt som Norrköping spelade med en sylvass kniv mot strupen.

Enkel psykologi.

Dessutom blev Denzel Andersson och Quinton Upshur utfoulade och Luleå kunde inte matcha hemmalaget i den andra övertidsperioden.

Rozzell serverade ett öppet läge för Anton Saks under korgen, men han lyckades inte få i den.

Då vinner man inga titlar.

Inte ens en knatteturnering.

Nu väntar en klassisk game 7.

Inget kunde bli bättre än det.

Jag vill uppleva det här igen.

Luleåbor, det är dags att fylla Luleå Energi Arena.