Fotbolls-VM i Ryssland har inte bara kantats av svenska framgångar och dramatiska straffavgöranden – utan även av en debatt om sexism.

Flera kvinnliga journalister, däribland TV4:s Frida Nordstrand, har under mästerskapets gång blivit utsatta för verbala eller fysiska trakasserier framför kameran.

Därutöver har kameramännens tendens att zooma in unga och lättklädda kvinnor på läktaren fått många att kritisera framställningen av kvinnliga supportrar.

Det senare kan dock långt ifrån beskrivas som ett nytt inslag inom fotbollen.

Jag skrev en debattartikel om det här redan under EM 2004, så det är ett fenomen som kommer och går. Sedan är det knappast någon slump att det händer i Ryssland med tanke på den starka patriarkala ordningen som råder i landet, säger Jesper Fundberg, som forskar i genus och idrott vid Malmö Universitet.

Heterosexuella mannens rädsla

För att förstå varför kvinnliga supporters framställs på detta sätt menar Fundberg att vi måste förstå hur sporten utgör ett potentiellt hot mot den heterosexuella mannens dominans i samhället.

Fotboll har traditionellt sett handlat om män som betraktar andra mäns kroppar. Män som kramar varandra och visar upp känslor som strider emot bilden av hur heterosexuella män "ska" bete sig.

Till sin natur är fotbollen inte särskilt hetero, utan snarare väldigt queer.

På ett sätt ser ju fotbolls-VM ut som en gayparad. Bilderna av de avklädda kvinnorna kan därför tolkas som ett sätt att säkerställa att männen befinner sig i en heterosexuell miljö. Liksom i fallet med cheerleaders visar man upp en viss sorts kvinna på läktaren för att männen ska påminnas om att ”just ja, det är ju dem som vi egentligen ska flämta inför”.

Fundberg påminner om en intervju där Zlatan Ibrahimovic i samband med lanseringen av en parfym fick frågan om hur han tänker kring att det är en massa män som tittar på och beundrar honom. Ibrahimovics svar var att han aldrig tänker på det.

Det där tycker jag är så intressant. Zlatan befinner sig i en totalt manlig miljö där han enbart jobbar med och gentemot andra män. Att inte ens behöva reflektera över de här frågorna är ju ett tecken på något slags manligt privilegium.

Ny form av sexighet

Under VM-gruppspelet skrev sociologen Kim Toffoletti en artikel för The Conversation där hon argumenterade att sexismen i framställningen av kvinnliga supportrar börjat ta nya former. Istället för att kvinnor framställs som passiva objekt försöker medierna beskriva hur kvinnor själva väljer att presentera sig själva och sina kroppar på ett sexualiserat sätt.

Jesper Fundberg säger att detta kan ses som ytterligare ett uttryck av den rådande könsordningen.

En av de mest effektiva formerna av makt är när det inte behövs någon som säger åt oss hur vi ska bete oss, utan när vi gör det frivilligt. Att vissa kvinnor säger att de valt att uttrycka sig på detta sätt motsätter inte en könordning men manlig överordning. Det kan måhända vara så att enda sättet att bli bekräftad som kvinna i den här miljön är att bete eller klä sig på ett visst sätt.
Om man vill se detta ur ett mer lite positivt perspektiv så kan man säga att den här typen av objektifiering brukar uppstå i tider där kvinnor tar allt mer plats i samhället. Sexismen tyder på en ganska rädd maskulinitet som känner att den måste försvara sig.

Fotbollen steget efter

I England har fotografiprojektet This Fan Girl under de senaste två åren samlat bilder för att visa upp en större mångfald av kvinnliga fotbollssupportrar.

Vi påstår absolut inte att vackra kvinnor inte är riktiga fans. Men när dessa kvinnor är de enda som visas upp ges en felaktig bild av verkligheten, säger Amy Drucquer som ansvarar för projektet.

Även om Drucquer upplever att utvecklingen sakta går åt rätt håll anser hon att fotbollen fortfarande är ett par steg efter övriga samhället.

När jag söker på kvinnlig läkare, advokat eller lantbrukare får jag upp bilder som inte alls är sexualiserade på samma sätt som fotbollssupportrarna. Om kvinnor på allvar ska inkluderas i fotbollen så måste representationen förändras.