"Jag tyckte det kändes skapligt första två kilometerna men efter det funkade ingenting alls. Det var som att det inte alls fanns någon energi i kroppen efter det, hur jag än försökte komma tillbaka till en bra åkning".

Det här var Charlotte Kallas första ord efter kollapsen under världscuppremiären i Ruka i november 2016 då hon slutade 75:a, slagen med fyra minuter. Hon visste ännu inte att det hon drabbats av var ett hjärtflimmer som skulle hålla henne borta från träning i flera veckor och sabotera stora delar av hennes säsong.

"Det var stumt i kroppen. Det är inget jag har känt tidigare", sa hon vidare.

Artikelbild

Kalla hade redan då ett par tuffa månader bakom sig, dels med en axelskada under sommarhalvåret, dels med en separation från sambon Anders Svanebo. Och nu hjärtflimmer.

Men hon vägrade ge upp.

– Det hade ju känts bra där i oktober-november så någonstans där hade jag ändå en känsla av att kapaciteten fanns, säger Kalla nu när hon tänker tillbaka på fjolårssäsongen.

Väl hemma i Sverige undersöktes Kalla av specialister i Stockholm. De konstaterade förmaksflimmer på hjärtat och hon missade världscuptävlingarna i Lillehammer, Davos och La Clusaz.

Artikelbild

| Förbryllad. Efter loppet i Ruka förstod hon ingenting.

VC-comebacken skulle komma under Tour de Ski, en tävling hon egentligen hade tänkt stå över. Det började inte bra. På de första fyra tourloppen radade Kalla upp placeringarna 26–41–8–18.

Det mesta var tungt och hon funderade på att hoppa av touren. Men det skulle vända. Först tog hon sig i mål som fyra på fem kilometer fritt, sedan tog hon en efterlängdat pallplats på tio klassiskt i Val di Fiemme. Då såg Kalla åter ljuset.

Artikelbild

| Ruka 2016. Charlotte Kalla drabbades av hjärtflimmer och allt var väldigt mörkt.

– Den där pallplatsen i Val di Fiemme betydde mycket. Men det var framför allt efter touren som jag började känna att jag var på väg tillbaka, säger hon.

Efter Tour de Ski tog Kalla dubbla pallplatser på världscupen i Ulricehamn. Sedan blev det, strax före VM i Lahtis, dubbla segrar på SM i Söderhamn. Hon var tillbaka.

Artikelbild

– Jag fick väldigt många viktiga kvitton på vägen fram mot VM. Jag kände att det var något på gång. Det var väldigt skönt.

Trots en mardrömsöppning på säsongen reste Charlotte Kalla till VM i Lahtis som en medaljkandidat. Hon infriade förväntningarna och vann brons i skiathlon, silver på tio klassiskt samt silver i stafett. Något som betydde oerhört mycket för Charlotte Kalla inför den här OS-säsongen.

Artikelbild

– Resan fram mot Lahtis betydde ju jättemycket. Att kunna vända den tunga perioden som var med skadan i augusti och bakslaget efter Kuusamo, att det faktiskt gick att ta sig tillbaka och i riktigt bra slag till mästerskapet. Det var väldigt peppande.

När Charlotte Kalla inledde försäsongen in mot OS i Pyeongchang var det med stort självförtroende. Mycket tack vare alla de erfarenheter hon fått med sig på resan från Ruka till Lahtis.

– Det kändes ju som jag hade haft mycket motvind i seglen under fjolåret. Så när jag drog igång med träningen i maj kändes det som att nu måste jag väl ändå få lite flyt i det hela. Det var tacksamt.

Årets försäsong gick nästan smärtfritt för Charlotte Kalla. Det enda som störde var att hon fick problem med ena hälen. Men hon stressade aldrig upp sig. Hon hade ju tagit sig igenom betydligt värre saker året innan.

Hon tränade på hårt tillsammans med sitt specialteam med tränaren Magnus Ingesson i spetsen. Vissa förändringar gjordes, bland annat gällande styrketräningen. Målet var en starkare överkropp och mindre lårmuskler.

I den norska rullskidtävlingen Lysebotn Opp i slutet av juli fick hon de första positiva beskeden då hon krossade både Heidi Weng och Marit Björgen.

– Jag är väldigt nöjd med den här försäsongen, det är häftigt att se vad lite kontinuitet i träningsmomenten kan ge för resultat. Redan då i juli kändes det ju bra.

Efter en lyckad försäsong var Charlotte Kalla tillbaka i Ruka för en ny världscuppremiär. Exakt ett år efter hjärtflimret och 75:e-platsen gjorde hon sitt numera berömda ryck då hon knäckte Marit Björgen och tog hem hela minitouren.

Helgen efter krossade hon samtliga åkare i skiathlonloppet i Lillehammer. Det blev ytterligare en världscupseger, i Toblach, innan OS stod för dörren. Aldrig hade Kalla varit en större förhandsfavorit. Men självförtroendet inför OS var också på topp.

– Att kunna ta sig igenom motgångar som jag gjort ger mycket. Jag har fått en insikt i att det inte flyter på för alla i världseliten hela tiden. Man har svackor, de kommer. Det är jätteviktigt att inte stressa upp sig.

När det så var dags för den första OS-distansen i Pyeongchang visade Charlotte Kalla hur långt man kan nå bara genom att tro på sig själv och behålla lugnet.

Hon vann skiathlonloppet, tog sitt första individuella OS-guld sedan Vancouver 2010 ock gav Björgen, Weng och alla de andra skrämselhicka av bara farten.

Charlotte Kalla är tillbaka i toppen – för att stanna.