Pierre Persson beskriver sig själv som en konstnärlig själ som inte följer särskilt många lagar och regler utan mer går på sin känsla och egna erfarenheter. Med ena handen styr han en restaurang och i den andra håller han i taktiktavlan. Papper eller tidtagarur ingår inte i arsenalen och övningar eller träningar avslutas inte förrän han är nöjd med utfallet. Taktikmässigt är frihet och flexibilitet nyckelorden. Ingenting ska vara statiskt. Förutsägbarhet är en synd. Det viktiga är att vinna och då spelar det ingen roll om de tydligaste direktiven inför en match är att brutalt utnyttja motståndarens svaga länk. Pierre Persson är allt annat än en förbundsskolad ledare – men blev ändå rekommenderad av en tidigare förbundskapten. Det säger ganska mycket om den tidigare Växjötränaren och vilket gott renommé han har i Sverige.

Presskonferensen, som ägde rum hos oss på Norrbottens Media, var minst sagt intressant. Personliga möten skapar ofta en bild av vilken typ av ledare man har framför sig och Pierre Persson gav ett både rakt och ärligt intryck.

Allsvenskan är målet. Det stack han inte under stolen med. Ordföranden Lennart Vikström och sportchefen Joakim Abrahamsson bara log och konstaterade att det är en tävlingsmänniska de har rekryterat – och att hela gruppen kommer bestå av likasinnade segersugna spelare och ledare.

Artikelbild

Det är en klubb i harmoni. Nej, mer än harmoni. Det här är en förening som i två år har gått på ett konstant glädjerus. Obekräftade uppgifter gör gällande att "motgång" har suddats ut ur samtliga Svenska Akademiens ordlistor som har passerat Näsbyn. Det finns helt enkelt ingen användning för det längre.

Det självförtroendet går inte att bara skapa, det är något som förtjänas och när det försvinner kommer det inte tillbaka genom en fingerknäppning. Det här molnet glider Assi nu på. De har intalat sig själva att de är fruktansvärt bra – och till råga på allt ska de bli ännu bättre 2018.

Klubben fortsätter ta kliv mot att bli en professionell förening och det här var enda vägen att fortsätta längs. Minsta tvekan, minsta fundering, minsta nedtrappning hade varit som att sticka hål i en uppblåst ballong. Istället svävar Assi vidare. Och inte nog med det, man har också rekryterat en tränare som själv kommer lastad med en zeppelinare fylld med självförtroende. Pierre Persson har tagit Växjö till allsvenskan, han har nobbat storlag i Sverige och utländska erbjudanden, och han är helt övertygad om att han har kvaliteter som är unika i det här landet.

Jag inser att det går att tolka den här krönikan som lite ironisk eller negativ. Gör inte det. Bara för att det är fullständigt osvenskt att uttrycka ambitioner och höja sig själv – så innebär det inte att det är fel. Tvärtom. Både Assi som förening och Pierre Persson som tränare har alla resultat som krävs för att backa upp snacket.

Det har pratats om att skorna blir stora att fylla för den tränare som ersätter Fredrik Söderholm.

Pierre Persson verkade fullkomligt obrydd om det.

Att alla andra gör på ett vis, betyder inte att det är rätt.

Han är snarare en tränare som skulle slänga dojorna i Kalixälven och stå barfota på Billerud en hel säsong – bara för att visa att han minsann har ett sätt som fungerar minst lika bra.