Hon har inte tävlat sedan Sverigecupen i Falun i februari i fjol. Det var nämligen då som Piteå Elit-åkaren Magdalena Pajala, 29, började ana att något höll på att hända med hennes kropp.

– Jag kände att något var annorlunda. Det ömmade när jag kramade kompisar och äggmackor var inte så gott längre, säger hon.

När hon kom hem från tävlingarna gjorde hon ett graviditetstest – och svaret blev positivt.

Artikelbild

| Myser. Magdalena Pajala njuter av att lära känna sin dotter.

– Väldigt, väldigt positivt. Man var ju jätteglad. Samtidigt tänkte man: Vad gör vi nu då? Det fanns inte riktigt på kartan i min värld att vi skulle bli gravida.

Vi backar bandet lite. För två och ett halvt år sedan slutade Magdalena Pajala äta sina p-piller. Hon och maken Mattias ville gärna ha barn och förhoppningen var att det någon gång skulle bli så.

– Jag har ganska länge haft den drömmen, men tryckt bort den. Jag har nog inte trott att det skulle gå att kombinera skidåkningen och mammarollen. Men varför ska man inte välja att göra det som gör en lycklig? Det känns ju dumt.

Men saker och ting gick inte helt enligt planerna. Efter att Magdalena slutat äta p-piller fick hon ingen mens på ett och ett halvt år. Förra hösten fick hon veta att hon hade en hormonell störning och läkarna sa att om hon och Mattias ville ha barn skulle de nog behöva ta hjälp utifrån.

Artikelbild

| Tränar. Hon satsar på att ta sig tillbaka till landslag och klubblag.

Det var en tuff tid för Magdalena. Ett par månader tidigare hade hennes mamma Birgitta dessutom drabbats av en hjärnblödning under en löprunda.

– Hon är ju som en frisk fläkt, väldigt hurtig. Men plötsligt fick hon världens huvudvärk, hon har beskrivit det som att hjärnan var tre nummer för stor.

Artikelbild

| Stöd. Maken Mattias kommer med en banan till Magdalena under träningspasset.

Hjärnblödningen satt på ett känsligt ställe, det gick inte att operera.

– Hon fick ligga väldigt still, i elva dagar fick hon inte röra sig över huvud taget. Inte ens gå upp ur sängen, säger Magdalena och tänker tillbaka på den tuffa tiden.

Artikelbild

| Mor och dotter. Förra sommaren drabbades Birgitta Mörtberg Pajala av en hjärnblödning.

– Det var kämpigt hela den perioden. Det känns som att det är mycket som har hänt bakom kulisserna som jag inte har visat upp utåt. Men jag tycker att det är viktigt att dela med sig även av sånt som har varit väldigt jobbigt.

Magdalenas mamma repade sig efter hjärnblödningen och nu mår hon bra. När Magdalena dessutom hade förlikat sig med det faktum att det kanske inte skulle bli några barn på naturlig väg kom hennes mens tillbaka.

Artikelbild

| Annorlunda. "Det är en livsomställnig", säger Magdalena Pajala om mammalivet.

Allting vände i ett nafs. Plötsligt var hon gravid. Den 18 oktober 2017 kom sedan Elsa till världen.

– Livet är annorlunda nu, säger Magdalena och skrattar med Elsa i famnen.

Artikelbild

| Familj. Magdalena, Mattias och Elsa Pajala på promenad.

– Det är svårt att föreställa sig på förhand hur det är att få barn. Det är en livsomställning, men till det positiva. Ens känsloregister har fått ett större djup, jag var inte beredd på all den kärlek man känner för sitt barn. Men också den oro man kan ha för minsta lilla grej.

Hon berättar att hon hann få mens en enda gång innan hon blev gravid.

Artikelbild

| I spåret. Magdalena Pajala har en förhoppning om att tävla redan den här säsongen.

– Då hade min kropp hittat en annan balans, jag hade ett inre lugn. Jag tror att det framför allt handlade om att jag kunde njuta av allt jag faktiskt hade, att jag hade landat i att vi kanske inte kunde få barn utan hjälp. Jag hade accepterat det och bestämt mig för att fokusera på skidåkningen.

Så blev du med barn.
Artikelbild

| Kärlek. "Jag var inte beredd på den kärlek man känner för sitt barn", säger hon.

– Ja. Det är väl ganska klassiskt. När man kan släppa tankarna på något man verkligen vill och bara njuta och vara närvarande så händer något med kroppen. Det är nog en av mina viktigaste lärdomar de senaste åren: Att vara närvarande och uppskatta det jag faktiskt har. Jag har alltid varit så himla målinriktad att jag har glömt bort att njuta av resan.

Nu har lilla Elsa hunnit bli elva veckor. Magdalena och Mattias har börjat komma in i det nya livet som föräldrar. Hon har sakta men säkert ökat på träningen, planen är att ta sig tillbaka till både klubb och landslag.

Artikelbild

– Jag har förhoppningar om att tävla redan den här vintern. Inga förväntningar, men förhoppningar. Det beror helt på hur allt går.

Hur mycket tränar du nu?
Artikelbild

– Det beror på vad man räknar som träning. Jag är ju i rörelse varje dag, ibland flera gånger om dagen. Men jag har inget träningsschema, jag går på känsla. Mitt största fokus är ju att få lära känna Elsa och vara med henne. Sen märker man ju att man får fler och fler rutiner i vardagen.

På vilket sätt?
Artikelbild

– På tisdageftermiddagar är mamma här, då kan jag åka ut och träna. Torsdagar är pappas dag. Det är en hel familj engagerad här (skratt). Efter jul kommer Mattias att vara hemma två dagar i veckan så att jag kan fokusera på mitt jobb. Sen kommer han att vara hemma i höst också.

Samtidigt som hon stortrivs i mammarollen längtar Magdalena ut i skidspåret.

Artikelbild

– Det var väldigt starkt och speciellt när jag fick stå på skidor första gången efter graviditeten. Jag tror att Elsa var fem veckor. Jag var inte beredd på att det skulle kännas så mäktigt. Det kom nog till och med någon liten tår av lycka till och med.

Det senaste året har givit Magdalena nya perspektiv.

Artikelbild

– Man har lärt sig att bara för att man presterar betyder inte det att man är lycklig. Just nu tävlar jag inte, men jag är nog lyckligare än någonsing.

Livet är bra.
Artikelbild

– Ja, det är väldigt bra. Men det är ju en bergochdalbana, man vet aldrig vad som händer. Därför tror jag att det är viktigt att leva livet så som man verkligen vill leva det. Just nu är jag bara så otroligt tacksam att Elsa har kommit till oss och att mamma har fått träffa henne.

Avslutningsvis vill hon hylla sin kropp.

Artikelbild

– Det här med förlossningen, vad häftigt det var. Vilka krafter man besitter. Man kan alltid ta i lite till, lite till, lite till. Man kan så mycket mer än vad man tror. Det är coolt.