Hon var inte alls så nöjd som man skulle kunna tro efter guldet.

– Jag var faktiskt rätt besviken på mig själv efteråt. Trots att det blev guld. Min egen prestation är viktigare än medaljer för mig. Och jag lyfte inte alls lika tungt som förra året. Men att bli världsmästare har varit mitt stora mål sedan jag började med styrkelyft, och så här med lite distans till tävlingen känns det bättre, säger Stina.

Sedan tillägger hon:

Artikelbild

| Det var för fyra år sedan Stina Åkemalm gjorde sin första tävling. Hur det gick? Hon vann och kvalade in till svenska mästerskapet – som hon sedan vann. Och bara fyra år senare blev hon världsmästare.

– Det går inte riktigt att jämföra träning med tävling. För när man tränar väger man några kilo mer än under tävling. Och då orkar man lyfta mer. I år var jag också tvungen att gå på en diet i tio veckor för att klara viktgränsen. Det hämmade min träning.

Svenska mästerskapet hoppade hon däremot över i år.

– Jag tyckte det var för tätt mellan det och världsmästerskapet, och orkade inte riktigt ladda om, säger hon.

Hon har bara hållit med med styrkelyft i några år.

Artikelbild

| Stina Åkemalm har fått göra en del uppoffringar för att nå toppen."De veckor jag jobbar är det svårt att hinna med. Eftersom jag jobbar tio timmar åt gången måste jag åka till gymmet vid halv fyra på morgonen vissa dagar", säger hon.

– Jag började för ungefär fyra år sedan. Men det var ju inte som att jag började träna då. Jag har ju tränat på gym i femton års tid. Och jag har hållit på med både crossfit och långdistanslöpning. Så min kropp var genomtränad. Därför har jag tålt mycket träning, säger hon.

Varför fastnade du för just styrkelyft?
Artikelbild

– Jag gillar att ha lagkamrater, men föredrar att träna själv. Man har liksom ingen annan att skylla på då. Sedan gillar jag att det är så resultatinriktat. De moment vi tävlar i har också alltid varit de jag tyckt bäst om.

Hon tvivlade länge på sin egen förmåga, och det dröjde innan hon vågade besöka den lokala styrkelyftarklubben.

– Jag har sprungit flera maraton. Så jag visste att jag hade bra kondition. Det är visserligen mycket skivstångsträning i crossfit. Men när jag höll på med det jämförde jag mig med tjejer som vägde tjugo eller trettio kilo mer än mig. Vilket jag förstås inte borde ha gjort. Och jag trodde att jag var svag, säger hon.

När insåg du att du var bra på det här?

– När jag fattade vad styrkelyft var för något, jag hade ju precis som många andra blandat ihop det med tyngdlyftning, och såg vad de andra i min viktklass lyfte.

Redan i sin första tävling kvalade hon in till det svenska mästerskapet, som hon sedan vann.

– Jag hade egentligen tänkt träna ett tag till innan jag började tävla. Det var några av de andra som är med i klubben som övertalade mig att vara med. Men det gick ju bra. Och när jag började tävla igen efter att ha fått barn kvalade jag in till världsmästerskapet direkt. Det blev bara silver då. Men jag är mer nöjd med den insatsen än det här årets, säger hon.

Det ligger mycket arbete bakom världsmästartiteln.

– Jag tränade oftare förr. Då brukade jag köra sex pass i veckan. Men jag skaffade en ny tränare för ett halvår sedan och nu kör jag bara fyra pass per vecka. Skillnaden är att de är längre och mer tävlingsinriktade. Men de veckor jag jobbar är det svårt att hinna med. Eftersom jag jobbar tio timmar åt gången måste jag åka till gymmet vid halv fyra på morgonen vissa dagar, säger hon.

Vad är det som driver dig?

– Jag vet faktiskt inte riktigt, om jag ska vara ärlig. Ibland funderar jag på om det är värt allt slit. Men varje gång jag lyckas få upp en vikt jag kämpat för att klara känner jag att det var det. Och jag vill väl se hur långt jag kan pressa mig själv.

Hon har redan siktat in sig på nästa års världsmästerskap.

– Det är på hemmaplan då, och vill jag så klart prestera bra, säger hon.

Men hon har ännu inte bestämt sig för vilken viktklass hon ska ställa upp i.

– Jag kommer att behöva gå upp en vikt klass så småningom, för det ryms inte mer muskler i min kropp nu. Men jag har inte bestämt mig för om jag ska göra det före eller efter världsmästerskapet. Gör jag det får jag nog räkna med att det kommande året blir ett mellanår. För konkurrensen är mycket hårdare i den viktklassen. Annars är det bara guld som gäller, säger Stina.

Hon tillägger sedan:

– Sedan hoppas jag kunna slå något världsrekord. Det är framför allt det i marklyft jag vill ta. Jag har lyft bara några kilo mindre på träning. Så det känns som att det inte är alltför långt borta. Och när jag har bestämt mig för att göra något brukar det bli så.