Min slutsats var – lätt tillspetsat – att gemene basketmänniska i Sverige inte bryr sig om SBL. De läser inte i media, de lyssnar inte på basketpoddar och de tittar inte på matcher. De har kort och gott noll koll på Sveriges två högsta ligor.
En tankegång – om den stämmer fullt ut – givetvis är att jätteproblem.
Jag har faktiskt ett litet exempel från verkligheten som bekräftar min hemsnickrade tes. För något år sedan pratade jag med en mycket engagerad ungdomsledare i en storstad i södra Sverige. Denna person hade själv en bakgrund som elitspelare (visserligen en kort sådan), hade gått på ett av Sveriges RIG och var sedan flera år tränare på ungdomsnivå i en större förening.
Med andra ord: En klockren representant för svensk basket.
Här såg jag förstås chansen att checka av om min tes stämmer och ställde några ganska enkla kontrollfrågor. Till exempel vilka lag som drar mest publik i SBL och vunnit SM-guld de senaste åren. Ni fattar nivån. Inga spörsmål man behöver heta Nick Rajacic för att kunna fixa.
Svaren blev för mig blev de helt väntade: Denna djupt engagerade basketledare, väl förankrad i den svenska basketmyllan och med ett brinnande intresse för sporten, hade inte en aning. Noll. Nada. Zero.
Det här är förstås inte på något sätt ett problem för den ovan nämnda personen – det är svensk basket och SBL som faktiskt måste ta sig en funderare på hur man ska nå ut och i alla fall hitta ett engagemang i de egna leden. När väl det är gjort kan det vara dags att vidga vyerna och hitta andra målgrupper.
Bloggen har inte alla svaren men ska klubbarna i SBL herr och SBL dam börja någonstans bör kommunikationssidan ligga högt upp på dagordningen. Här finns några förebilder att ta rygg på – till exempel BC Luleå och Norrköping Dolphins.
Det kanske inte är en slump att det är just i dessa två städer som klubbarna år efter år lyckas fylla sina arenor på ett hyggligt sätt.