Logga in

Bengt Pohjanen

Bengt Pohjanen eli Otun Pänktti oon kolmikielinen kirjailia, filosofiin tohturi, viien lapsen isä ja neljäntoista lastenlapsen farfaari ja murfaari. Pänktti oon kirjottannu hermottoman monta kirjaa, näytelmää, uupperoita, filmiä, lauluja, kääntäny ja vääntäny kieliä. Oon ennen plokanu Kyririssä ja alkaa taasen. Tulkaa fölhjyyn! Minun sähköposti/Min e-post: info@sirillus.se

Ännu en halvhandske/Toinen konna

Meänmaa  

 

Ännu en halvhandske

Christa Wolfs Barndomsminnen från 1979 har i fyrtio år väntat på att bli läst av mig. Den har stått där som ett minne från året då min roman Och fiskarna svarar Guds frid utkom. Jag fick boken som gåva av Thomas von Vegesack, min förläggare på Norstedts. Wolf var ett stort namn då, den främsta i DDR. Jag började läsa den för en tid sedan. Tyckte att den väntat länge nog. Läste med en känsla av att något inte var som det skulle. Som när jag läser politiska offerkofteskildringar från norr. Christa Wolf? Min urskiljningsförmåga att skilja rätt från nästan rätt, sant från nästan sant hade uppgraderats.

Hon var Stasi-medarbetare. Ännu en halvhandske. Jag bränner aldrig böcker, kastar sällan, vill inte ens skicka böcker till antikvariaten. Inte heller Wolfs Barndomsminnen hamnar i soporna. Jag ställer den tillbaka i hyllan, bland böcker, skrivna av helhandskar och halvhandskar. Hyllan växer.

 Siinä toinen konna ja luntreijari

Christa Wolfs Barndomsminnen julkasthiin ruottiksi 1979. 40 vuotta se oon seisonu minun kirjahyllyssä, oottanu, ette mie sen luen. Se oon mulle muisto siittä ko mie julkasin romaanin Och fiskarna svarar Guds frid, 1979. Mie sain sen lahjana minun kustantajalta Norstedtissa, Thomas von Vegesackilta. Wolf oli siihen aikhaan suuri nimi, ennitten DDR:ssä. Aloin äskenttäin sitä lukheen. Olihaan se oottanu aikansa. Luin mutta tunsin, ette jotaki oon vinossa, niinku ko luen uhritikkurijuttuja pohjosesta. Christa Wof? Minun henkien erotuslahja reakeerasi, se herätti tajun erottaa tottuuen melkein tottuuesta, oikean melkein oikeasta. Joo, Christa Wolf oli Stasi-ihmisiä DDR:ssä. Siinä oli taasen yks konna, toinen Handske. Mie en polta kirjoja, en visko kirjoja, en ees laita niitä myynthiin. Wolfin kirjaa en lue, panen sen hyllylle, jossa oon muitaki samanlaisia Handskeja ja konnia, valepattia ja luntreijaria. Hylly laajenee.

Skrift i sanden/Kirjotus hiekassa

Meänmaa  

”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne” (Joh. 8:7).

”Hädanefter skall politiken vara får religion” (Feuerbach).

Den första stenen tycks aldrig bli den sista
och stenhögarna växer till gravkullar,
där dissidenter och oliktänkande,
vår tids syndare, vilar i väntan på den dag
då skriften i sanden skall avkunna den befriande domen.

De första stenkastarna tycks aldrig bli de sista
och politrukerna går alltmer nerböjda
av den tunga ryggsäcken, där stenarna väntar
på den senaste lagtextens politiska rätt
att blanda sig i det fria ordet
medan det fria ordet bara kan blanda sig i politiken
som den nerböjdes skrift i sanden.


”Se teistä, joka oon synnistä vapaa, pittää viskata ensimäisen kiven” (Joh. 8:7).

”Tästä ees politiikka oon meän uskonto” (Feuerbach).

Ensimäisestä kivestä ei näytä tulevan viimistä
ja kiviläjät kasuavva hautakummuiksi,
missä väärin ja toisin aattelijat,
aikamme syntiset, leppäävä oottaeshaan päivää
ko salanen kirjotus hiekassa julistaa vaphauttavan tuomion.

Ensimäisistä kivittäjistä ei näytä tulevan viimisiä
ja politiikot kulkeva aina vain enämpi etukumarassa,
reppu täynä kiviä ko viimiisiin lakipykälä antaa heile
polittisen hulmahin sekkaintua vaphaashen sanhaan
ja vappaa sana vain saattaa sekkaintua politiikhaan
kyykyssä olevan kirjotuksena hiekhaan.

 

 


Från karantänen

Meänmaa Hälsning från karantänen. Nästan som från Berghof.

 

Läser Thomas Mann, Bergtagen.
Hans Castorp är i karantän på Berghof.

”Knappt hade ha avslutat måltiden förrän Joachim också kom tillbaka, och innan denne gick ut på sin loggia och stora liggkurens stillhet sänkte sig över Berghof hade klockan blivit så mycket som halv tre. Inte riktigt kanske; noga taget väl bara en kvart över två. Men sådana övertaliga kvartar utan jämna enheter räknas inte utan slukas i förbigående när man inte knusslar med tiden utan är rundhänt, som på resor, under många timmar med tåg eller annars i tomt, väntande tillstånd, när all strävan och allt liv reduceras till att fördriva och lägga bakom sig tid.” (Övers. Ulrika Wallenström)

Vetenskapens elände/Tietheen kurjuus

 

Vetenskapen har ställt till med mycket elände.
Nu måste man hitta lösningar på alla  problem
som den skapat, men det verkar vara svårt
att hitta lösningar på annat håll
än i vetenskapen och vetenskapstron.


Tie'e oon aiheuttannu paljon kurjuutta.
Nyt häätyy löytää näihin kurjuukhsiin ratkasuja,
mutta ko niitä ei taho löytyä muualta käsin
ko tietheestä ja tietheen uskonosta.

Älska livet/Rakastaa elämää

Meänmaa  

I dessa dagar känns det trösterikt att
ta del av och få en inblick i den estniske författaren
Jaan Kross’ liv och gärning.
Åtta år skyfflade han kol i kommunisternas Gulag,
övertygad om att livet är starkare än döden.
Att demokratin besegrar kommunismen.
NKVD är borta. Gestapo väck. KGB borta.
Kommunismen påstås vara död,
även om ingen sett liket,
för att citera Kross kollega Lennart Meri.
Det är farligt att leva.
Men han älskade att leva och berätta.
”I socialismen förlorar människan först
lusten att arbeta.
Sedan förlorar hon lusten att leva”, sade han.
Han visste vad han talade om.
Det var inget läger med fyra mål mat
om dagen han varit på.

 

Näinä päivinä oon lohtuulista
tutustuen ottaa ossaa eestläisen kirjailian
Jaan Krossin elämästä ja työstä.
Kaheksan vuotta se loi kolia
komunistien Gulagissa,
varmana siittä, ette elämä voittaa kuoleman.
Ette temokratii voittaa komunismin.
NKVD oon poijessa. Gestapo kans. KGB poijessa.
Sanothaan, ette komunismi oon kuolu,
mutta oonkos kukhaan nähny ruumista,
kyssyy Krossin koleka, Lennart Meri.
Se oon vaaralista ellää.
Mutta Kross rakasti elämää ja tarinaa.
”Sosialismissä ihminen ensin menettää halun tehä töitä.
Sitte se menettää halun ellää”, se sano.
Se tiesi mitä puhu.
Ei se ollu leirissä,
missä oli ruokaa neljä kertaa päivässä.

Friheten/Vaphaus

Meänmaa  

Friheten är en dagligvara,
den kan visst förvaras i frysbox,
så länge det inte blir strömavbrott.

Vaphaus oon kulutustavaraa,
jota kyllä saattaa pakastimessa säilyttää
niin kauon ko sähkö ei mene.

 

Redaktionella bloggar

Läsarbloggar