Logga in

Bengt Pohjanen

Bengt Pohjanen eli Otun Pänktti oon kolmikielinen kirjailia, filosofiin tohturi, viien lapsen isä ja neljäntoista lastenlapsen farfaari ja murfaari. Pänktti oon kirjottannu hermottoman monta kirjaa, näytelmää, uupperoita, filmiä, lauluja, kääntäny ja vääntäny kieliä. Oon ennen plokanu Kyririssä ja alkaa taasen. Tulkaa fölhjyyn! Minun sähköposti/Min e-post: info@sirillus.se

I vilket syfte/Missäs tarkotuksessa

 

”I vilket syfte kontaktar du mig?”

Hän är riksdagsledamot, sitter, enligt uppgift i media,
i en kommitté som ska ta fram en ny lagstiftning
gällande yttrande- och tryckfrihet.
Hän har en krönika i ämnet i en av ortstidningarna.
Krönikan är tydligen viktig eftersom den finns synlig sedan 2016.
Jag läser artikeln och blir bekymrad.
Jag skriver till hän och ställer frågor.
Hän besvarar inga frågor och jag blir mer och mer beklämd.
Hur ser hän på våld mot det fria ordet?
Som senaste numret av Författaren tar upp.
Har hän läst? Hän sitter ju i kommittén.
Sedan kommer frågan som skrämmer mig:
”I vilket syfte kontaktar du mig?”
Hän företräder folket i allmänhet,
norrbottningar i synnerhet,
men hän måste fråga i vilket syfte en medborgare kontaktar hän?
Har hän gått en kurs för politiker,
en kurs i hur man stoppar till munnen på medborgare
som ställer frågor hän inte vill besvara?
Eller är det häns sätt att skrämma medborgare till tystnad?
Jag tystnar i alla fall. Efter en tid gör jag nytt försök.
Jag får samma fråga: ”I vilket syfte kontaktar du mig?”
Jag kommer inte att ställa fler frågor. Hon har tystat mig.
Skrämt mig till tystnad.
Det kunde jag ju avlösa i hennes krönika:
”Hur ska vi begränsa yttrande- och tryckfriheten
så att vi kan rädda den så att den används i rätt syfte,
syften som vi formulerar?”

 

”Missäs tarkotuksessa sie otat minhuun yhtheyen?”

Hään oon valtiopäivän jäsen ja istuu, metian tietojen mukhaan, ryhmässä, jonka tehtävä oon ottaa esile uuen vaphaata sanna koskevan lainsää’änön. Hällä oon tätä asiata koskeva kröönikkä yhessä paikalisessa avisissa. Se oon heän mielestä tärkeä ko se oon ollu näkyvissä vuesta 2016. Mie luen artikkelin ja huolestun. Mie kirjotan hälle ja kyselen. Hään ei vastaa mihinkhään kysymykshiin, eikä ilmeisesti perusta eikä komenteeraa minun lähättämiä asiatekstiä, joita laitan hälle. Mie kysyn mikä hänen näkemys ja käsitys vaphaasta sanasta oon. Sitte tulleeki kysymys, joka minua huolestuttaa, jopa säikhäyttää: ”Missäs tarkotuksessa sie otat minhuun yhtheyen?”

Hään eustaa koko maan väkeä ja olletikki norrbottenilaisia, mutta ei käsitä miksi joku kansalainen ottaa hänheen yhtheyen. Oonkos hään käyny kursin kunka politiikko lukittee suun kansalaisilta, jos net asettavva kysymyksiä, joihin ei halva vastata? Vai oonkos tämä hänen tapa säikhäyttää kansalaiset hiljasiksi. Mie kuiten hiljenen.

Jonku aijan päästä mie tehen uuen yrityksen. Mie saan saman kysymyksen: ”Missäs tarkotuksessa sie otat minhuun yhtheyen?” En kysy ennää. Hään oon minun vaijentannu. Pölättänny minut vaikenemisheen. Sen mie käsitin hänen kröönikästäki: kunkas met rajotamma vaphaan sanan niin, ette met sen pelastamma oikehaan käythöön, käythöön, joista met päätämä.

 

Kysymykset jäävä ilman vastausta ja hänen tulkintaetuoikeus saapi järjevastaset asiat hänen mielisiksi.

Kriminalisera diktandet

Meänmaa Kriminalisera diktandet

Jag bläddrar i gamla nummer av
Bonniers Litterära Magasin.
Lars Gustafsson var redaktör på 60-talet och en bit in på 70-talet.

För 55 år sedan utkom Ing-Marie Erikssons roman Märit.
Hon fälldes för förtal i både rådshusrätt och hovrätt.
Lars Gustafsson skrev att att man "kriminaliserat diktandet".

Våld mot författare och journalister är alltid dubbelmord,
sade Björn Linnell i ett TV – inslag den 23.1.2007.

 

 

Rikolistaa runnouen

Mie kattelen vanhoja Bonniers Litterära Magasin.
Lars Gustafsson oli toimittaja 60-luvula
ko Ing-Marie Erikssonin romaani Märit
tuli ulos, 55 vuotta aikaa.
Hänet tuomithiin raastuvassa ja hovioikeuessa sakhoin
kunnianloukkauksesta.

Lars Gustafsson kirjotti, 
ette oon rikolistettu runnous.

Entinen Penin puhheenjohtaja, Björn Linnell
sano TV:ssä 23.1.2007, ette väkivalta 
kirjailijoita ja surnalistia vasthaan oon tuplamurha.

 

 

 

Groucho Marx

Meänmaa  

Detta citat kan i dag vara 
lika aktuellt om inte mer än 1947:

"Käre Abel,
Jag skulle tro att bifogade artikel
är tillräckligt obildaad för din tidning.
Hälsningar 

Groucho Marx den 7 juni 1947"

 

"Hyvä Abel,

Luulisin liitheenä lähätetyn artikkelin
olevan tarpheeksi sivistymätön sinun avisille.

Terhveisiä

Groucho Marx 7. kesäkuuta 1947"

Samma minoritet/Sama minuriteetti

Meänmaa  

Vi påstås tillhöra samma meänkieli minoritet,
vi som har meänkieli som modersmål,
och de som har svenska,
trots att vi inte ens bor på samma planet,
inte heller känner vi till varandras erfarenheter
från vår barndom, från skolan, från våra resor och berättelser!
Folkviljan har visst så beslutat
och folkviljan är definierad av
våra nya herrar och minglande damer.

 

Met kuulema kuuluma samhaan minuriteethiin,
met, joittten äitinkieli oon meänkieli
ja net, joitten äitinkieli oon ruotti,
vaikka met emmä asu samala planetalla
emmäkä tunne toisten kokemuksia
lapsuuesta, koulusta, matkoista ja praatista!
Kansantahto vishiin määräny,
kansantahon oon määränheet meän herrat ja malliset.

 

Att tänka fritt/aatela vaphaasti

Meänmaa  

 

När åsikter, fria tankar och uppfattningar
blivit kriminella, då har vi alla
hamnat inom de kriminellas förvaltningsområden.

Ko mielipitheistä, omista aatoksista ja hunteerinkista
oon tullu rikoksia niin met olema kaikin
joutunheet rikolisten hallinto-aluheile.

 

Hemlängtan/Koti-ikävä

Meänmaa  

Den här sången kan sjungas till
samma melodi som Sibelius: "Soi kunniaksi Luojan"

Hemlängtan i Fjärranland 

Jag saknar snö som faller,
och isens gång och dån,
Jag saknar strandens aspar
som alltid darrar där.
Jag saknar gränsens vindar,
och bofinkskvitter här,
och svanens vackra sånger,
och himlaeldens knastrande.


Jag saknar vallens klöver
och ängens timotej,
konvaljerna som tåras
längs stigarna till ån,
jag saknar myrens tranbär
och hjortronblommorna,
jag vill se strandens stenar,
och sädesärlans vippande.

Jag saknar sommarns dofter,
och vårens varma vind,
och höstarna som glöder,
och vinterns sköra ljus.
Här känner jag mig sorgsen,
här är jag främmande,
jag längtar hem till Meänmaa
den strand jag en gång lämnade.

16.10.2019/10 februari 2020

Bengt Pohjanen

 

Tämän saattaa laulaa samala nuotila ko Sibeliuksen Soi kunniakis Luojan

Kauasmaan koti-ikävä

 

Mie kaipaan täälä lunta,
ja jäitten lähtöä,
kans kielon kyyneleitä,
ja hillan kukkia.
Mie kaipaan rajatuulta,
ja pohjasvittiä,
kans laulujoukahaista,
ja haapapuitten tärinää.

En tunne maani multaa,
en kaalta pottumaan,
ei jalka väylän vettä,
ei poski lämpöä.
En maista täälä lohta,
en hillaa kypsyvää,
en poronlihhaa kuivaa
en kahvijuuston sitkeyttä.

Ei tunnu kevän tuoksut,
ei kesän poutasäät,
ei rumanlehen aika,
ei talven pakkaset.
Nyt suru mieltä painaa,
nyt kannan kaipua,
mie lähin Meänmaasta,
nyt tunnen sinne ikävää.

 

16 oktober 2019/10. helmikuuta 2020

 

 

 

 

 

Redaktionella bloggar

Läsarbloggar